Uddagården

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Backgården ] Brestorp ] Bältaregården ] Böljan o Backen ] Gästgiveriet i Bolum ] Heljesgården ] Holmagården ] Korsgården ] Kärragårdarna ] LarsNilsgårdarna ] Munk_LarsNilsgården ] Munkgårn ] Pilhult ] Ramstorp ] Samuelsgårdarna ] Skattegården ] Stommen ] Säckasten ] Tomten i Bolum ] [ Uddagården ] Västorp ]
[underordnad] Lessen och Abrahamsson ]

 

Jonas Svensson säljer 1750 till Jon och sen dör han 1751. 1763 står Jon Håkansson som Åbo 
1772 Uddagården skatte Rusthåll Svän Andersson, Lars Andersson och Petter Andersson


kring 1691 - 11715 Uddar

Det enda vi vet är att han gifte sig med Kristina. Det lär ha funnits en trehövdad barnaskara. Han lär ha dött 1692. Av barnen är alla kopplade till ett rusthållareskap.

  1. Anders som tar över rusthållarskapet. Anders är rusthållare ¼ och dör 1700 och sönerna
    1. Nils, som dör 1713
    2. Per Andersson f1658 finns med på gården även han som rusthållare och gift med Margareta från Frälsegården i Sätuna
      1. Anders Persson f1715 som vi hittar på Backgården.
      2. Jonas Persson f1723 finns som rusthållare på Uddagården gift med två Ingrid men uppgifterna osäkra
  2. Sven som på något sätt delar detta med brodern, som för rusthållarskapet vidare. Han dör 1700 och var gift med Karin Jonsdotter. Hans äldste son Anders Svensson f1682 för titeln vidare, men längre kommer vi inte!
  3. Elin gifter sig med Per Bengtsson och han för stafettpinnen vidare till sin död 1745.
    1. Karin f1692 och dör 1751
    2. Margareta kanske gifter sig så småningom med Esbjörn Larsson f1691 vid Skattegården Hornborga, vilka alstrar en månghövdad barnaskara i pestens oroliga tid. Vi överlämnar vidare studier till Hornborga och Fjällåkra. Bered er på svårighet ty presterna var okunniga i pesttider att föra hållbara register.
    3. Anders finns kvar på gården, men mer vet vi inte.

per 1715- Nils Andersson + syskon Sven Uddarssons barn Per Bengtsson
per 1721- Per Andersson + syskon Sven Uddarsons barn och Per Bengtsson
per 1722-Per Andersson, Per Bengtsson och Anders Svensson.

Uppgifterna är mycket sparsamma och risk finns för missförstånd, men det är så långt vi kan komma just nu.

 

1727 - 1750 ¼ Anders Svensson

rusthållare dör kanske här 1750 (el 1762). Osäkerhet råder i relationen till Uddar. Anders köpte ut sina syskon 1727. Sonen Anders finns kvar på gården.

1754-63 åbo el brukare ¼ Jöns Håkansson gift med Brita Esbjörnsdotter lämnar också tydliga spår i trakten.

1753-1777 sonen Lars Andersson

f1728 rusthållare, kyrkboken här är lite osäker men hans hustru torde vara Katarina, av gästgivaresläkt från Garpegården. Han var rusthållare på gården 1753 till sin död. Hans änka lever till 1810 då hon testamenterar allt lösöre till sin son Petter, som tar över gården i form av rusthållare. Sonen Petter tillförsäkras allt lösöre i gården för den vård och omsorg han visat modern. Klokt nog vill häradsrätten att han visar syskonen detta testamente så att inte de andra syskonen skall tycka till vara. Kyrkboken är i denna sak mycket oklar och jag kan endast finna att han har en syster Stina Larsdotter, som gifter sig med Adolf Udd, som ställer till mycket förtret för Kärragården. Av barnen 

  • Anders Larsson blir nämndeman och häradshövding här i Bolum och står 1785 som ägare. 
  • Maria troligen gift till Brunnhem säljer sin arvedel 1/24 till Anders.
  • Stina gifter sig med ekonomibusen Adolf Udd och säljer sin del till brodern Petter, som blir rusthållare på 1/24 som han köper 1812.
  • Petter Larsson blir brukare här samman med sin broder Anders. Petter är instämd för att inte till fullo betalt en 1/16 av Bältaregården till Jonas Eriksson i LarsLarsgården Häggum. Han har många pigor och drängar. Han dör 1829 och ersätts av Jonas Andersson, som tar vid Stommen.
  • Cajsa och ytterligare två barn som inte når vuxen ålder.

Anders Larsson

f1754 nm har 3/8 Uddagården, som han har som säkerhet för en borgen 1811, får 2 upbud å 1/24 som han köpt av Anders Jacobsson och Maria Larsdotter för 111 Rd även om man krävde bättre åtkomsthandlingar, trots att Maria är Anders syster.
Anders Larsson var sin sockens nämndeman och uppbar även därav hederstiteln häradsdomare. Som sådan kom han dock i umgänge med högtravande herrar och råkade så småningom i ekonomiska bekymmer, som resulterade i att hans egendom togs i mät och kort därefter hans då timade död av konkursmassan försåldes till ägaren i tbl, Jonas Andersson, som då förvärvade halva ¾-dingen i hemmanet, varav 5/8 mtl tillhört Anders själv och 1/8 hustrun, det senare såsom arv och vilken del enligt överenskommelse samtidigt försåldes (14/9 -32).
Efter gårdens försäljning flyttade Anders änka till Trulsagården i Brunnhem.
Båda bröderna har mycket pigor och drängar på sina respektive gårdsdelar.

Petter Larsson

f1765 har ¼ Uddagården. Han dör 1829 och änkan flyttar till Stommen Bolum, där hon gifter sig med Jonas Andersson (son till Johannes Månsson på Bredegården) till ¼ Stommen.
Smeden Petter Nilsson kom från Ving 16 och skrivs under Petters gård

Jan Olofsson Olsson

f1751 Innehar 1795 ¼ gården, samt bröderna Anders och Petter Larsson. Jan Olofsson f1751 blir änkeman och svågern Anders Andersson i Pukabo blir barnens förmyndare. Han tvistar med en granne Lars Andersson å Stommen för ett stokreatur som avled i en rötgraf som denne hade. Stokreaturet återfinnes efter gudstjänsten död i rotegraven vilket Anders Göransson i Munkgården. Olof hade köpt stoet för 880 Rxd och däraf erhållit ett föl värt 200 Rxd och krävde av Lars på Stommen full ersättning för olyckan, då han inte inhägnat graven. Domstolens visa besked blev att stoet ersattes med ¼ av sitt värde och att parterna fick dela på rättegångskostnaden. Olof hade försökt att kränga stoet för 1100 under året efter, men Anders Andersson i Haketorp Ugglum tycke detta var för dürt och avstod från köpet. 

Av barnen med Bolla från Backgården i Bolum möter vi 

  • Anders som blir mjölnare i Västorp Qwarn och gifter sig med Lelle Munersa, som ehuru gifte sig med en nästan 30 år äldre man och får uppleva ett 50 årigt änkeskap.
  • Lars f1785 är först på Påvagården, men stannar sedan hit på ¼ gården till 1836, då han far till Torstensgården i Segerstad där han tredje fru återfinnes 
  • Olof dör i fält 1807;
  • Inga försvinner till Bolums bymark med en son till artillerist som sedan rapporteras saknad 1890.
  • Maria gifter sig med Anders Olsson, som är mjölnare i Västorpa Qwarn, men hon dör relativt ung. Av barnen här möter vi sedan Lillebon i Bolumstorp.

Sven Jönsson åbo f1732 passerar på väg till Garpegårdens gästgiveri 1769, och får betydelse för brukare i trakten.
Efter Anders Larssons bortgång Anders Larsson säljer sin del till Johan på Stommen.


Qvarnen Per Larsson f1797

Nämndeman Johannes Bengtsson

f1760 storägare står som ägare av Uddagården 1823 då han sålde 1/8 Hansagården till Johannes Andersson, men bor på Heljesgården
¼ Enkan Maria Bengtsdotter f1791 under 30 år. ½ äg sönerna Kärre Pär och Gustaf f1837.
Nils Andersson f1829 br hela 60 talet flyttar 71 . 


-36 Lars Jansson Uddagården ¼

f1785 brukar förutom ett antal gårdar även faderns ¼ en okänd period återkommer finns här till 36 då han far till Torstensgården Segerstad.

1841- enkan Maria Bengtsdotter kom från Kärragården till ¼ Uddagården med sin barnkull sedan maken Petter Jonsson avlidit. Hon flyttar sedan till sonen Kärre Per St Boslycke.

33-50 Anders Nilsson
f1802 Uddagården 3/8.
Hade brukat Stommen och Rosendalen och kom hit 1833 och stannar till sin död

  1. Johannes återfinner jag i Hornborga
  2. Nisa finns på Stommen
  3. Anders Gustaf Rosen finns på Stommen
  4. Per åker till Amerika
  5. Maja Cajsa vet jag inget om
  6. Lars åker till Amerika
  7. Rosa Johanna återfinner vi även på Stommen.

1842-45 Petter Johansson

f1800 Vånga hade varit mjölnare i Korsgårdsqvarna och flyttar sedan till Västorp. Han kom hit sedan första hustrun avlidit och gifter om sig i samband med flytten hit.

3/4 Jonas på Stommen Andersson f1795 på Stommen står som äg och rusthållare för 3/4 Uddagården och hade köpt av Anders Larsson och
brukare var Anders Nilsson f1802 som kom från Västorp 1833 fram till 50 och tar hand om 3/8
den andra åttondelen tar

3/4 ~svärsonen Anders Gustaf Johansson ägare f1831 i Brunnhem äger 1850-70, svärson till Jonas på Stommen. Brukar ett antal år men återvänder sedan till sin faders gård Stommen i Brunnhem.

1872-74 Lars Johan Johansson f1838 kom från Åsle för att övertaga Munkgården, och blev sedan vågbyggare på Liljedal.

1874-78 Anders Johansson brukare f1839 kom från Bjärsgården och flyttar efter fyra år med sin familj till Am efter att ha sålt gården.

Före Bolums laga skifte brann det i Uddagården. Där var då en gumma död och liket fick ställas ut på gården. //Biljer 1945.


1878- 3/4 mtl Anders Lessen Eriksson

f1832 kommer från Slätterödjan 78 var gift med Inga från Brunnhem.
kom från Gudhem 1869 till Slätterödjan. Brukade sedan föräldragården Toltan och därefter Korsgården Ugglum, sedan 1869 i Slättrödjan och från 1878 i Uddagården. Lessen blev i sistnämnda socken mycket anlitad för kommunala och andra uppdrag samt var i 16 år dess kommunalordförande och fattigföreståndare, nämndeman, auktionist, m.m., var en av stiftarna av det då bildade Broddetorps Pastorats Brandstodsbolag och främjade, ehuru ej organiserad nykterhetsvän dessas idéer genom att å kommunalstämman genomföra beslut, varigenom den dittillsvarande brännvinsutskänkningen å socknens gästgivaregård nedlades.
Anders var en till utseende och uppträdande allvarlig man, medan en samtidigt med honom inflyttad broder fick namnet Glader, emedan han var skämtsammare och gärna tog sig en sup tillsammans med de andra gubbarna.
Anders Eriksson hade liksom hustrun icke gått i någon skola, men lärde sig själv läsa och skriva. Han var mycket anlitad boupptecknings och auktionsförrättare. Gift 1864 med Anders Petter Eriksson från Toltan JonMånsgården, Broddetorp.
Makarnas barn.

  1. Emma gifter sig med Udvin i NordBredegården, där vi kan berätta mer
  2. Agnes gifte sig med Carl Grönqvist auctionsutropare och takläggare uppe vid Jägaretorpet.
  3. Johan stannar kvar på gården
  4. Hilda gifter sig med skolläraren Abrahamsson.
  5. Anna Maria gifte sig med en konduktör i Västsverige, men Vänern tog hennes liv.
Hustrun Inga Cajsa f1841

Ett lättsinnigt tal
”Tänk um jak hade ett röggben å fekk suja på, tess ja doje!” va dä ena käring, sum sat å önska säk"
”Dä beveljas!” svarte skam, ho fekk-et. Bara ett! Män ho ble ente så gammel.
En sa akta säk fôr lättsinnit tal
   //Efter änkefru Inga Kajsa Eriksson, Bolum Uddagården f1841

Johan Baggen Andersson

f1870 driver ett mycket framgångsrikt företag och skapade en mönstergård.

Uddagården den 9 okt 1896.

Min lilla Fästmö.

Jag vill nu åter fatta den tyste talaren för att meddela mig något med dig min älskling. För det första kan jag omtala att jag har hälsan och mår godt intill dato, hvilket jag äfven hoppas att du äfven gör. Då det nu snart nalkas den dag då vi skola sammanvigas och blifva ett äkta par för att vandra vårt lif vid hvarandras sida, så hoppas jag du betänker det vigta förehafvande som vi hafva för våra händer att inte vi komma att fira denna vår största högtid med lyx och köttsliga tankar, utan bön om den högstes beskydd, så att vi när den himmelske Brudgummen vi må vara Beredda så att vi inte likna de fåviska Jungfrurna som ingen Olja hade i sina lampor utan de visen.
Min lilla vän, bed Gud att han medföljer i vårt äktenskap så blir dt lyckligt.
Wi har nu …. Potater, samt håller på och plöjer som bäst om dagarne, hoppas du är mig till mötes när jag kommer om torsdag. Jag får nu afsluta dessa rader med en kär hälsning till Eder alla, men först och sist varder du tusenfaldt hälsad, samt sänd många kyssar af
din
Trogne Johan
Adjö min lilla Gumma, förlåt jag skrifvit så slarvigt.
Må Gud beskydda dig.

 

Det värsta göra skam hade var när han skulle bära staver.

På ett ställe va dä en riker bonne, sum hôlldes i skojen å bar ut staver. Dä töckte-n va ett faselit svårt arbete, sum bäter kunne hurt nôn aen te än hônum. Å dä sulle en le kunna hôlla mä-n um, så pass har en le vôrt mä um i vala.

Sum du kanche vet, så ä dä så, när en hogger staver: summa blir stakketa å summa långa, å dä ä en te ett fôrjolata besvär, när en sa bära ihop en senn. Då när en får upp-en på akksla, så vell dä ente väja jamt – dä skrekklar å stetar ôt alla möjlina hôll. Dä va dä, boen tökte va så ururselt, så han ga sä rittit levanes ôver å råka ropa dänn Dålie ve namn. Å sum dänn Pärsedel hôller sä framme å ä mä ôver allt, så hule han-et å kåm te boen å saa:
”Här har lu mä nu! Va fôr ropa du?”
Ja, boen ble fôrvårnater, dä va klart – en sånn en främmat, män fann sä å tökte:
”Va du sulle va rar, um du jälpte mä, far!”
Skam sto där å rev sä i huvet ett färnane, å senn saa-n:
”Dä sa ja järna jära, um du lôvar mä själa!”
Män dä tökte allt boen va lite balit hårt å behöva lôva bôrt sä på dä vist. Dä tröste-n ente mä. Män han sto där å tängte på alla di fira hundra stavra, han hade hogget å leggane i skojen, å hure gôtt dä sulle vära å få jälp mä bäringa. Se, han va så jolvänder å gniden dänn boen, så han makta ente skaffa sä nô aen jälp häller. Män han sto där å undra, hur han sulle jära, så krup själmen i-n. Han hetta på rå, hur han sulle kunna lura dänn andre – han sulle hôlla va mä-n, å så saa-n te-n:
”Ja får le vånna, um du vell vånna, att du får ta själa, um du hinner bära hem stavera te jala, så fort ja kan sjära!”
Njaha! – Ja, dä jekk då skam mä på, fôrstår se. Han kan vära dummer å snål, han mä! Å han to ena bula, sum boen viste-n å tumsa iväj – å dä dröjde ente långer stunn, enar han va tebakers ätter ena nur.
Män nu va dä så: boen hade hogget summe staver, han ättla å tökkte han jole mä, å mänar han hoggde, så hade-n plåkkat dum i höja mä tjuje i vann höj. Därfôr så brudde-n sä ente um å hogga en endaste pure, utan flötte sä bara i mälla höja, så fort dänn andre bar. Han to en staver i vann höj å kôta på fôr suns skull bara, å när lå skam kåm, så kasta-n stavern i höjen å saa:
”Här har lu tjujet, här har lu tjujet!”
Å skam, han slet å bar å tjåsta, så sekkert dä rann ur munjipera på-n å hornknubba, di blödde.
Senn, när skam hade bôert, så dä bara va ett par höja kvar, då satte sä boen mett imälla di å vänta, å när länn andre kåm, då sa han:
”Dätta hära, d-ä ett jära, monga kära,
har tökt vära gôtt nokk ôt däk, du gamla kräk!
Män nu, fader Petter, ble du vakkert ätter!”
Å så slo boen flabben i värt å grina, så han mästingen hôllde på å sprekka. Fôr nu hade-n rått mä å lura själve Dänn. Å tänkata skam, han ble så raskata fôrarjater, så han rådde ente seja ol, utan sjokkte bums rakt ner i jenum jola.
 Efter hem äg Johan Andersson, Bolum Uddagården, Bolums socken född 1870

 

Svin som inte har knorr på svansen höra skam till.
En gång kåm Skam te en bonne å frågte, um han velle åta sä å föa upp svin ôt en.
”Dä vet jak ente um ja brur mäk um”, svara boen. Du ä ente fôr finer gôsse å ha mä å jära, ätter va ja har hurt”, sa-n. ”Män vell du je mäk alla di gresera, sum får knurr på rumpen, så må dä vara hänt!” sa-n.
Dätta, dä va skam så dummer så han jekk mä på. Å hur lä ble, dä kan en le fôrstå. Skam ble lurater! Fôr ente ä dä monga greser, dä ä nô mä, anten di har knur på rumpen – alla sum ente har lä, di hör skam te.
    // Efter hem äg Johan Andersson, Bolum Uddagården, Bolums socken född 1870

 

Uddagårdens åbyggnader

De nuvarande åbyggnaderna på Uddagården uppfördes å platsen åren 1870-1876, först nämnda år manbyggnaden och sistnämnda år ladugården. Manbyggnaden, som hitflyttades av L J Johansson, hade förut stått på Esbjörnstorp i Tiarp, där den nyuppförts av en son till ägaren av denna gård men i anledning av dennes resa till Amerika försåldes.
Ladugården, med sädeslador och loge i vinkel, är uppförd av s.k. ”gjute” d.v.s. sten och kalkbruk, medan överredet och vinkeln är av trä, under den följande ägaren, som även lät uppföra den södra flygeln (boden), av samma materiel, en byggform, som vid denna tid lanserades av den s.k. ”Storumen” i Hornborga.
Enda byggnaden av ett något äldre datum är den norra flygeln, med källare under, vilken fyllt uppgiften av verkstad och tvättstuga m.m. En här varande s.k. drängstuga är senare använd såsom bakstuga.
En vagnbod m m, med svinhus av huggen granitsten som undervåning är av en senare tid och uppfördes 1914, och detsamma är förhållandet med ett kombinerat mjölk- och hydroforhus å gatusidan ladugården av 1932. Cementgödselstad anlades 1905.
Trots sin ålder fylla åbyggnaderna på Uddagården en senare tids större anspråk ganska väl, men så ha de också efter hand hållits vid makt och så vitt möjligt moderniserats – det gamla skiftesverket i ladorna har utbytts mot brädväggar och halmtaket mot eternit, manbyggnaden har brädfordrats och oljemålats o.s.v. – men allt har till de förutvarande heder och förutseende kunnat ske ”inom ramen”.
Rörande äldre tiders åbyggnader vid gården saknas nu nästan alla upplysningar och man vet icke hur t ex riksdagsmannen Per Andersson på sin tid bodde och hade det. Rörande de nuvarande byggnadernas föregångare erhåller man emellertid en del knapphändiga uppgifter ur ett vid laga skiftet upprättat synesprotokoll och 1794- års tomtplatskarta utvisar att å gården då fanns en exceptionellt lång ladugård.

Uddagårdens i det ovan omtalade synes- eller värderingsinstrumentet upptagna åbyggnader voro uppförda av trä under tak av torv på boningshusen och halm på de dithörande ladugårdarna samt bestod å den större hemmansdelen eller det trefjärdedels mantalet av 1 två lika beskaffade manbyggnader i någorlunda skick, 23 2/4 aln lång, 10 ¼ aln bred och 2½ aln hög (knutmått), inrymmande stuga och två kamrar (i ena ändan), förstuga och förstugukammare (mitt på) samt kök (i andra ändan). Byggnadernas art av gamla s k parstugor, varav den ena med s k framkamrar är uppenbar, ehuru den kammarlösa av dessa redan före laga skiftet inrättats till kök, må till den oinvigdes förståelse anmärkas, liksom att förekomsten av två lika stugor på samma brukningsdel upplyser om dessas ålder och det förhållandet att gården tillförne varit delad  i två.

Byggnaderna voro försedda med vardera två spisar och bakugn. 2 bod, 11 x 9½ x 3½, inrymmande bod och överbod (hus med loft eller i två våningar) inrymmande utom förvaringsrum, kammare och kontor, med ett tillbygge utan angivet ändamål, samt en dito byggnad, inrymmande utom bod vedskjul och huggbod (översatt till verkstad) samt med intillbyggt svinhus. 3 ladugård, byggd i vinkel, mätande 115 x 10 ¼ x 5½, inrymmande två fähus, två logar och fyra lador, två stallador och portlider samt en avdelning med tre svin- och en gödstia.

4 ett för båda hemmansdelarna gemensamt vagnskjul utan angivna mått. Till hemmansdelen hörde dessutom trädgård med 11 aplar, 9 ”körsar” och en körsbärsdunge samt humlegård. En å tomtplatsen varande brunn var gemensam för båda hemmansdelarna.

Åbyggnaderna på den mindre hemmansdelen (Petter Jonssons omyndiga barns ¼ mtl) utgjordes av: 1 manbyggnad, 25 x 9 ¼ x 3 alnar, inrymmande stuga, två kamrar, kök, förstuga och bod, med två spisar och bakugn – alltså av ungefär samma byggnadsform som de föregående bostadshusen men med utrymmet mellan stugorna oinrett. 2 byggnad i sämre skick, 25 x 9 ¼ x 3 aln, indelad i svinhus, vedbod och skjul.3 Ladugård, sammanbyggd med den större hemmansdelens dito, 49 ¼ x 10 ¼ x 5 ¾ i mått, indelad i stall, fähus, loge och två lador samt portlider. Trädgården bestod av 7 aplar och humlegård.

Vid jämförelse med 1794 års tomtplatskarta synas åbyggnaderna då och vid laga skiftet ha varit desamma, med undantag för en nytillkommen mindre byggnad, vadan deras ålder ditintills är säker. Beträffande åbyggnaderna på denna och de flesta andra gårdar i byn, kan den anmärkningen göras, att man saknade s k avträden, samt att man endast i undantagsfall börjat använda sig av tegeltak och annan ”högfärd”. Enligt vad den ännu år 1954 levande dottern till den yngre av de vid synesinstrumentets upprättande omyndiga ägarna, vilken väl minnes dem från sin barndom voro de omtalade manbyggnaderna av ryggåstyp, men försedda med s k tredingstrossning (infodrad ryggås), dock med undertak i framkamrarna, ovanpå vilket voro för inbyggarna anordnade liggplatser.

Areal 46 varav 14 åker. Man byggnaden uppfördes ~1870 Ekonomibyggnader 1876 mjölkbod inrymmande mjölkmaskins och hydroforanläggning uppfördes 1936. 4 hästar, 12-14 kor, ett 10 tal ungdjur, svin och höns. Korna är kliniskt undersökta, kontrollbokförda och delvis stambokförda SRB djur. Invid åbyggnaderna märks en vacker dammanläggning. Inom ägorna finns ett gravröse. Å platsen för ett 1880 bortröjt dylikt röse har man påträffat två bronssvärd, varav det ena som benämnes Bolum svärdet är av en betydande storlek.

Gården till släkten genom köp av Anders Petter Lessen f1832, som köpte den av 1878 av Anders Johansson som sedan for till Amerika. Johan övertar sin syster Emmas och hennes make Munterssons i Bjellum andelar av gården och skapar en mönsterfastighet, som nu 100 år senare förfallit till oigenkännlighet.

Av Härads Rätten lagfartsprokoll från den 13 oktober 1893 § 18, inhämtades, att Härads Rätten sagde dag beviljat lagfart för Johan Andersson å 3/4 mantal kronoskatte Bolum Uddagården, hvilken hemmansdel han köpt af August Jonsson Muntersson och hans hustru Emma Matilda Andersdotter (sista meningen från ett dokument Uddag Kvarn)

Uddagården mitt i Bolums By med bäcken som rinner framför och välskötta fastigheter.

 

Johan och Hilda med Erik och Hjilmer möter upp fotografen.

       

Erik deras hushållerska Karin Holm och Hjilmer i sin ungdom. I 50 talet mitt står Erik som ägare till Uddagården 1''2 om 47 ha och 14 åker. Han förvärvar den 1944. Här fanns plats för 4 hästar, och 16 nöt. 

 

I Uddagården hade de i början på 1900-talet en tid en piga, Karin, vars förståndsförmögenheter voro minimalt tilltagna. Förresten var det rätt vanligt i Uddagården att de anställde pigor och även någon dräng, som voro så illa utrustade å huvudets vägnar att ingen annan ville ha dem i sin tjänst. Billig arbetskraft var det, och ofta kunde dessa tjänsteandar arbeta uthålligare och med tyngre arbeten än andra, vilket var huvudsaken för Johan i Uddagården! Alltnog. En dag kom min mor ner till Uddagården, där mormor hade ett rum som undantag, och hon fick då se pigan Karin stå på gårdens gräsplan och med en kvast sopa en utbredd filt. Det rök ganska friskt av damm och annat från filten, och när Erik, yngste sonen på gården, gick förbi, frågade mor honom: ”Vad är det Karin håller på med?” – Äsch, hon sopar bara lopporna ur sängfilten. Det gör hon var morgon”, blev svaret. Och den stackars pigan hade också en otrolig mängd loppor. Så länge hon var i Uddagården, vågade vi oss aldrig in i köket där, ty bara man kom över tröskeln var man ”smittad”. Pigorna hade alltid sin sängplats i en träsoffa i köket. – Karin gifte sig senare, trots kyrkoherdens tveksamhet vid lysningsuttagningen med en dräng, som var svinskötare i granngården. Han var nog inte så särdeles mycket klyftigare å huvudets vägnar än Karin. Maken dog ganska snart och Karin blev intagen på någon vårdanstalt.

 

¼ Uddagården

utflyttas och skrivs under Petter Johansson från 1850. Om ¼ Uddagården öden som efter skifte aldrig kom att uppföras se under Kärragården. Petter Johansson hade varit mjölnare i Korsgårds qvarn och brukat ett antal gårdar, men han dör 1863 och osäkert är om han ägde gården. Perioden efter från 1849 och framåt står Anders Johansson omyndiga.

~1860 - 1/8 dels egare är Anders Pettersson
f1818 är son till Petter Jonsson på Kärragården, men brukas av Lars Pettersson 
Vad som sedan sker med Uddagården efter Eriks frånfälle kan beskådas av följande bild.

Avstyckning

1/8 Uddagården finns med under skiftet och är föremål för mycken trätan, som hålls levande över 1930 talet.

Jonas Brodd ; Uddagårds Qvarn ; Björna

Björna var ett torp, som soldaten Björn bodde i byn. Det är möjligt att eventuellt finna ett svar på storskifteskartan.

Bäckars

torp under Uddagården i bäckhålan i gårdens östra hörn. Här bodde hållkarlen Johannes Silberg f1838. Han återfinnes sedan på Alekärr under AndersTorstensgården Hof.

 


Bolum ¼ Uddagården.

Den Kärragårdssläktens B- och C-grenar tillhöriga ¼ mtl Bolum Uddag inköptes den 10 febr 1838 Petter Jonsson i Kärragården och hans hustru Maria Bengtsdotter. Säljare voro Lars Jaensson och Catharina Larsdotter och fastebrev utfärdades av rätten den 21 februari 1839.

Vid arvskifte efter Petter Jonsson den 22 mars 1841 tilldelades sönerna Per och Gustaf Pettersson sina arvslotter i denna fastighet samt bodde där med modern tills de vuxit upp. Förhållandena mellan modern och sönerna under denna tid framgår av ett bevarat kontrakt enligt vilket den förra för att minska förmyndaren Johannes Petterssons på Gästgivaregården besvär och för att barnens arvslotter ej skulle minskas, åtog sig att sörja för deras uppfostran intill dess de fyllt 15 år mot det, att hon ägde bruka och begagna den av dem ärvda hemmansdelen.
Strax innan yngsta sonen Gustaf fyllt 18 år, ingav dåvarande förmyndaren brodern Anders till häradsrätten en den 14 juli 1855 daterad ansökan om att få försälja myndlingens del i hemmanet. Huruvida ansökningen bifölls och försäljningen i anledning därav kom till stånd, framgår ej av de bevarade handlingarna men till grund för brodern Lars lagfart ligger ett köpebrev av den 14/3 1860. Vid nämnda ansöknings skrivande voro änkan och sonen Per, bosatta å Lilla Boslycke i Häggum, vilket var moderns fäderneärvda egendom.
Hemmanets åbyggnader, som vid laga skiftet ålades utflyttning, återuppfördes icke.
Brodern Pers del i hemmanet behölls av denne till inemot 1878, då han den 1 juli utfärdade köpebrev till brodern Anders, som följande år den 1 april erhöll lagfart därå.
Vid arvskifte den 1 april 1879 efter Anders Petterssons hustru Britta Kajsa Johansdotter erhöll makarnas dotter Maria Kristina Andersdotter Hagman sin arvslott i denna fastighet, medan de båda andra fingo sina arvslotter i hemmanet Kärragården och den efterlevande maken för sin del enligt egen önskan endast 1/24 mtl (lagfart 12/5 1885) i Tomten.

Maria Kristina Hagmans arvingar, sönerna Arvid och Enok Hagman blevo vid arvskifte efter modern den 27 augusti 1887 ägare av fastigheten.
Någon lagfart för sönerna begärdes dock ej förrän efter sedan dessa den 15 febr 1914 sålt densamma till morbrodern Johan Petter Andersson och hans hustru Maria Katarina och erhölls då sådan samtidigt med deras den 11 maj 1914.
Efter J. P. Anderssons död 1918 erhöll genom arvskifte den 30 mars 1927 änkan 1/16 mtl och de två barnen, Ester och Sigfrid Johansson, vardera 1/32 mtl, varå den 9 april sistnämnda år lagfart beviljades.
Efter moderns och broderns kort efter varandra 1944 inträffade död blev dottern och systern ensam ägare till denna 1/8 av hemmanet, som efter att i 107 år ha befunnit sig i samma släkt 1946 delade huvudgårdens öde.
Förenings stadga emellan uti Kärragården Bolum, som Anders Pettersson Satt till en regel emellan Sina Barn.

Som nedanstående dag arvskift är förrättat emellan mig och mina Barn, och Warandena hafwa fått sina fastighetsandelar tilldelade, så har jag gjort ett undantag af 1/8 dels Mantal Uddagården, efter som på den till gården hörande Myran, kallad, ……ets Bränntorf - Och ej är de andra hemmansdelarna, så föreskrifwer jag, att både jag så länge jag lefwer, och efwen de båda andra mina Barn lefwer och i Kärragården, skola få taga så mycket Bränntorf de behöfwa för egen Räkning men icke därutöfwer, men dätta skall ej Räcka längre än som sagt är i deras liftid så det får ej blifwa i arf till Barn eller Barnbarn.
Sålunda afslutadt som skedde i Kärragården Bolum den 7de April 1877.
Anders Petterson. Bewittnas af Olof Blom J. P. Andersson. Petter Larsson. Anna Kajsa Andersdotter. Maria Kristina Andersdotter.

Uddagården och namnen

Av Bolums bys hemman intar Uddagården en särställning ifråga om riklig förekomst av namn på ägor och markavsnitt. Härtill äro orsakerna flera. För det första har på gården genom dess läge på en ursprunglig plats i byn många gamla namn s.a.s. konserverats. D.v.s. ägarna har hört dem och använt dem och så ha de blivit bevarade. För det andra ha utnyttjandet av naturtillgångarna å gården givit upphov till ytterligare ett antal namn, som vunnit användning. Och för det sista ha de här förekommande namnen kunnat av undertecknad fullständigare upptecknas, då de genom flera decenniers användning inpräntats i minnet och ej genom utfrågning av andra behövt "framdragas" utan endast antecknas.

Bland de från den gamla byn bevarade namnen må först antecknas följande.

I

Skråbacken, som Grannabacken här benämndes, emedan byluren därifrån lät höra sina många gånger ej alltför ljuva toner samt Bun, Tômtplassera, Tån, vilka till sitt läge ännu äro traditionsvis kända och utvisade, den förra där nu Döngestan eller Jörsselstan är belägen, byn liksom tomterna omkring den nuvarande
Böggnasplassen och Tån utanför Träggårsporten och framför Haktonshäcken mellan Karagårsväjen och Framfartsväjen samt på andra sidan denna ned mot Allmänningen, ett ännu oskiftat område, som vid laga skiftet undantogs till vattenställe för kreaturen enär bybona inte kunde tänka sig avvara en sådan även i fortsättningen. Sedan denna plats efter hemmanens utflyttning till därifrån avlägsna ställen blivit utan användning av andra än gårdens ägare ha med inskränkta sinnen funtade av byamännen avundats gårdsägaren förmånen av detta område och ställt till bråk för dess skull. Med anledning av platsens ringa värde, enligt lantmätare och godemän endast 22 kr, i förening med de stora kostnader och besvär vårt om landsbygdens avfolkning måna sammanhälle kräver av den enskilde i ty fall, har någon tvångslösen av området icke kommit i fråga. I anledning av vad som förekommit har emellertid platsen erhållit några rätt bestickande namn, som här förtjäna omnämnas, nämligen Darahula, Messunna, Storavärdet och Bonnasämja, till vilka någon förklaring ej torde behövas.

I anledning av den före allmänningen avsedda användning kallas densamma annars Vattnet.
Vattentillgångarna å allmänningen består dels av en överrinnande bäck och dels av här utmynnande källor. Bäcken äger i sitt lopp som sådan flera namn, vanligast torde vara Bulumabäcken, efter socknen den rinner igenom och Bjäsjöbäcken, efter Bjärsjön å Billingen, vars avlopp den utgör. I sitt lopp ovanför allmänningen plägar den dessutom kallas Bulumatôrpabäcken. Nedströms allmänningen benämnes den dels Ôddragårsbäcken, och dels Vässtôrpabäcken, efter Uddagården resp. Vässtorps gårdar, mellan vilka den utgör vattenled. P.g.a. att vattnet utnyttjas för kvarndrift kallas den av somliga för Kvarnabäcken.
De å allmänningen upprinnande källorna äga även namn, den ena
Backakälla, emedan den utrinner i sluttningen av den höjd söder om bäcken, där under bytiden hemmanet Backen låg, och de andra källorna kallas p.g.a. att de rinna ut alldeles vid Bäckabädden för Bäckakällera. En av dessa senare källor, vid vilken för 60-70 år sedan uppfördes en källare till förvaring av mjölk nämnes från den tiden Mjôlkakälla och platsen där den låg kallas Källemurn och Källaremurn.
Den erotionsdal vari bäcken framrinner, benämnes i dagligt tal i sin helhet för Bäckahula

I den omtalade Allmänningens överända finnes en bro över bäcken, som i likhet med en föregångare å nästan samma plats benämnes Lellabrona till skillnad mot Storabrona eller Lansväjsbrona ett stycke uppströms. Ungefär mitt på allmänningen låg tills för omkring ett sextital år sedan Tôrparetômta varest gårdens torpare bodde. Denne liksom hans företrädare benämndes, emedan han bodde så vid bäcken för Bäckarn och den mark han mot visst arbete fick räkna för sin benämndes efter honom för Bäckarslôcka. På denna lycka låg den tiden Bäckarstômta, som av honom uppodlades, liksom även Smiebacken, där under bytiden bysmedjan varit belägen. Denna lycka östra gräns utgjordes av Körkemurn, vilken sedan Lelleskoern omkring år 1880 byggts på grunden till den där innanför fordom stående kyrkan även erhöll namnet
Skolemurn och vars fortsättning mot norr benämndes Nisatåmurn eller Stômnamurn efter ägaren och gården, varemot den var gräns, medan Tôrpet i övrigt sträckte sig efter Bôljamurn och Dara- eller Monkårshajet där Fren alltid var dålig. Namnen "Daratån" och "Darahajet" härleda sig av ett ord "dara" eller "dares", vilket i falbygdsspråket användes i stället för granne, deras, samt här uppkomna efter en från Falbygden inflyttad bonde med öknamnet "Darafar".

Under slutet av 1870-talet öppnades av upptecknarens farfader, som då inköpt Uddagården, kalkindustri därstädes och då uppkommo en del namn, som sedan dess varit använda såsom Limåmmen, den ugn i vilken kalken brändes Limåmsbacken, där ugnen fanns, Kalkhula, Stenhula, där råmaterialet kalkstenen togs, Sjefferhula, där den vid bränningen använda alunskiffern bröts, samt Limåmsjaert, åkern eller gärdet nedanför platsen.

Något nedströms allmänningen finnes numera en dammanläggning av kringboende benämnd Damma. Denna var en tid utnyttjad till fiskodling och kallades då för Feskodlinga. Här särskiljes tre stycken dammar, vilka efter beskaffenheten kallas de två, endels Storedammen och Lelledammen eller Jupedammen och Grunnedammen, medan den tredje dammen benämndes Källedammen, emedan den tillvaratager och tillför de andra dammarna vattnet från förut nämnda källor, som så långt det räcker användes i stället för det med myndigheternas begivande förorenade bäckvattnet. En vid Utloppet från dammarna anlagd mindre damm kallas Uppsamlingsdammen, emedan den avsetts att vid dammarnas tappning tjänstgöra som uppsamlingsplats för däri hållen fisk. Ett litet stycke nedanför dammarna finnes vid bäcken en liten kulle kallad
Hattebo eller Hattebo Backe efter den där under bytiden belägna Hattebo Kålgål, till vilket namns härledning jag ej kunnat erhålla någon godtagbar förklaring. Härav nämnes också den nedanför mellan bäcken och Samuelsgårdens ägogräns belägna smala remsan för Hatteborumpen. Av de å gården under bytiden varande tomtplatserna, varav dock nu inga lämningar finnas kvar, ha för omkring 20 år sedan en då 90-årig man, som mindes den, utvisats mig följande:
Karagårstômta, Hôlmagårstômta, Backårstômta, Skattegårstômta samt Tômtatômta eller Rike Mans Tômt, varav den andra låg strax innanför gårdens sydvästra trädgårdshörn, den först nämnda på backen ett femtiotal meter väster därom och de tre andra i en rad på Skråbacken och dess sydspets Limugnsbacken. Grannabacken låg vid Backgårdens tomt och "rike man" hade varit en kusin till sagesmannen, vilken vid tiden för skiftet inköpt gården.

Ett par avsnitt av det här belägna gärdet bära också i namnen vittne om att de förstnämnda gårdarna där legat, i det de kallas Karalöcka och Hôlmsingalöcka, den senare dock även Lagårsbeten.

Alla gärden å å Uddagården ha av gammalt sina särskilda benämningar. Utom det nämnda limugnsgärdet, som bestod av den nämnda Kärralyckan, Hattebomôsen och Rikemanslöcka, av Hemmajaert i vilket ingick de förut omtalade Bäckars- och Holmagårdslyckorna samt den s.k.

Singlestenalöcka, varav de först- och sistnämnda numera igenlagts till bete och det däremellan sammanslagits med förstnämnda gärde; samt vidare av Håkesjaert, som erhållit sitt namn efter sonen till en Håkan, inflyttad till hemmanet Backen vid tiden för laga skiftet, Liajaert, ett arvnamn från bytiden, liksom namnet Tångaliajaert på det femte trädeslaget, medan namnet Banejaert på det sjätte är uppkommet först efter den förbigående järnvägens tillkomst på 1870-talet.
Rörande liagärdenas namn kan anammas att den därvarande marken är mycket kuperad och till större delen utgöres av en brant lid. Då med tånge i äldre tider menades en utskjutande plats (backkrök) och en sådan här förefinnes kan man förmoda att namnet å det ena gärdet kommer därutav, ehuru det nu närmast är fäst vid det norra av dessa två gärden och den vid detta gående vägens starka och för den passerande tunga stigning.
På det södra av sistnämnda båda gärdena finnes två impedimenter, varav det ena, ett för sin stenbundenhet oodlat mindre stycke kallas för Äckra, och det andra, ett gravröse, för Kulbärsrört, ett namn, som möjligen hänger samman med benämningen på de mellan gärdena och järnvägen liggande Kulbärsbacka, vilket namn på riksspråket torde få skrivas Kolbergsbackarna men vars härledning osäkert kan angivas.
Backahajen. Dessa backar äro till antalet tre, som benämnas Store Backen, Höge Backen och Lelle Backen. Genom den "höga" backens mitt är kärragårdsvägen anlagd. Mellan backarna och järnvägen är en vattensjuk mark kallad Tuvet.
På bangärdet fanns förr en åkerlycka kallad Björnalöcka, vilken innehades av en efter indragning av Västgöta Rytteri avskedad soldat vid namn Björn, som lär ha varit den siste för gården tjänande ryttaren.
Här finnes också, vid gränsen mot hemmanet Backen en bred ren, efter det s.k. Gullrört, en gånggrift på andra sidan därom, i vilket guldsaker förmenas ha anträffats, benämnd Gullrörsrena.

I gränsen mot Karagårsfjälingen eller Ôddragårsåttinga, som det till hemmanet Kärragården hörande ¼ mtl Uddagården benämnes, är en stenmur, som ålderdomligt benämnes Ôddragårsol, "ol" = hägnad. De vid järnvägen varande grindarna kallas av samma orsak som gärdet för Banelena, och det över vägen mot Kärragården naturligtvis Kärragårslet.

Nedanför Tångaliden, där Kulbärshajen, även kallad Backa, började fanns en grind kallad Backalet, och ovanför liden, i Kärragårdens  gärdesskillnad, en annan kallad Tångalialet, medan de på båda sidor om Kalvhagen kallades Hajalena.
Förut har i denna beskrivning sagts att alla gärdena å Uddagården hade sina benämningar, men i ett fall var benämningen inget namn i vanlig mening och det beträffande det sjunde, hittills onämnda trädeslaget. Detta kallades endast Jaert ve väjen – men man behövde i alla fall tack vare detta ej taga fel på vilket därmed avsågs. I detta gärdes uppända, Upperäen, gick en väg till de andra gärdena, vilken kallades Jaersväjen och stenmuren mellan detta och tångalidsgärdet kallades Mällanmurn och ett stycke där, där ingen mur fanns för Mällanjala, vilket för att vara begripligt får översättas till – mellangärdena - gärdsgården.
Härmed var så Hemjola behandlad.

Tillägg
Från Backaledet går genom Kolbergshagen den s.k. Liajarsväjen fram till Gapet i Liajarsmurn, d.v.s. stenmuren mellan hagen och gärdet

II

Utom hemjorden höra till Uddagården de trenne Utmarkera, Mura och Stenumama.
Den senare liksom Skogsmarkera: Billingssjefta, Hornsjefta, Tovabärsjefta och Hästhajasjefta lämnas här åsido såsom i ortsnamnshänseende ej märkligare än andra områden i bygden.

Vid färden till och från de båda förstnämnda platserna användas de i samband med Vässtorp omtalade vägarna. Hit leder dessutom den mellan denna och Uddagården förbi de s.k. Ängagåla, utflyttningsgårdar tillhörande Hof, gående Jenstijen, vilken såsom använd av här nedåt boendes barn till och från skolan även kallas Skolestijen.

På madens Uppersia, d.v.s. belägen i dess övre ända ligger Kvarnläjenheta, numera avsöndrad från densamma, kallad Ôddragårskvarna och Vässtôrpakvarna. Det förra namnet härledes som förståeligt efter Stamhemmanet, det senare efter belägenheten nedanför Vässtorp men inget jordeboksnamn. Liksom många platser – och folk med för den delen – har kvarnen erhållit s k öknamn, dels Vräkefôrs och dels Skrôla, varav det förra hänsyftar på strömmens väldighet och det senare på det oljud kvarnen igång förde – det erinras om namnet Skråbacken. Till kvarnen leder naturligtvis Kvarnabäcken, vars vatten samlas i Kvarnadammen. Därifrån ledes vattnet genom Kvarnränna (Åra) ut till Kvarnafallt medan överloppsvattnet över Dämmet går ut i Kvarnafôrsen. Det vid kvarndriften använda vattnet bortrinner från Julgrava genom Julhusbäcken och det andra från kvarnforsen genom Flobäcken eller Maabäcken till sjön. Vid kvarnen drives också sågverk och detta har givit upphov till namnen Såjebacken Ståckadäppa, Lastings- och Uppläggsplassen.

Efter att ha gått genom Kvarnalet och passerat Kvarnalia, som sträcker sig förbi kvarnen äro vi ute på Ma, som den egentliga Maa, med ett förkortat namn plägar benämnas. Här ligger nu först Karama, den del därav, som tillhör Kärragården och där nedanför Vår ma. Marken här har aldrig varit odlad utan hålles i s.k. naturlig vall och företer inga egenheter. På norra sidan om bäcken finnes endast en mindre markförhöjning, som kallas Mabacken, och söder om samma bäck en knappt märkbar sänka kallad Svacka eller Floen, det senare emedan platsen nog ofta utsättes för översvämning. På utersia denna sänka finnes en stensträng om cirka 20 meters längd, synbarligen ditförd ehuru till okänt ändamål och illa ordnad, vilken benämnes Stenröggen och Stenrevern eller, skämtevis, Liabrunarn emedan många slotterkarlar där råkade hugga lien i sten, varigenom den förlorade skärpan.

Vid gränsmuren mellan maden och hemmanet Vässtorp har i alla tider frodats en baljväxt benämnd "bälareva" (= vingvial), använd vid botandet av en sjukdom kallad "bälarevet", vilken här kallas Bälarevabusken, antagligen emedan växtens revor klängt sig upp i en här någon gång växande buske av något slag. P.g.a. växtens förekomst benämnes den därvarande renen för Bälaarevarena.

Det sydvästra hörnet av maden benämnes Lagårn efter en där förr stående kreaturslada. P.g.a. de där kvarvarande grundstenarna, som även de voro slipstenar för lien gömdes denna liksom stenryggen vid slottern alltid till sist och sades det då. – Vi slår ladugården och stenryggen och sedan går vi hem!
I den maden genomrinnande bäcken finnes också en hölj kallad Dôppehulja, vilken är värd ett omnämnande även ur en annan psykologisk synpunkt. Vid denna var nämligen förr en intressant sedvänja förknippad. Vid slotterns å maden verkställande skulle man alltid vara så många man i arbetet att allt hanns med på en dag och alltid anlitades därvid det traditionella slotterlaget. Men som alla av mannarna ej levde i det oändliga och dessutom förhinder för någon ibland kunde uppstå, så inträffade emellanåt, att en ny man fick insättas. Och inget underligt i det! Men det var i samband med denna "nyanställning" den ifrågavarande sedvänjan var förknippad, ehuru husbonden därmed inget hade att göra utan denna var slotterlagets egen.
Det hela tillgick så, att när slottern var verkställd, man samlades vid den ifrågavarande höljen, där det växte en pilbuske, i vars skygd man förvarade den medförda matsäcken och andra utensilier – samt grep där den måhända intet ont anande nye arbetskamraten och doppade denne i den ifrågavarande höljen.
Var nu denne en av slotterlaget på något sätt illa tåld person, så gick han i så stor han var och t.o.m. pressades ned under vattnet, annars – och i synnerhet om husbonden själv hann bli en av de vid dopförrättningen agerande, kunde det räcka med att endast huvudet som hastigast neddoppades.
Sedan följde hemfärden – och slottergillet.

Bolumsbäckens fortsättning från Kvarnmaden ut över den forna Sjöbôtten, där en fåra för densamma muddrats benämnes här med namnen Bulumakanal eller Bulumaåna, fast ofta förkortade.
Sjöbottnen eller som den genom sänkningen av Hornborgasjön erhållna, "vunna", marken, benämnes Lannvinningera utgjorde som sjö ena gränsen till de s.k. Murera eller Môsa, vilka i övrigt hade sin naturliga gräns i de s.k. Långabergen och Uteberg, varav dock större delen tillhörde Hornborga socken. Gränsen mellan dessa ägoområden utgöres sedan gammalt av det s.k. Sjernasdiket.
Marken här var flack och hopplös, överallt sig lik och föga ägnad att klädas med namn. Här hade ett antal av bolumsgårdarna var och en sitt särskilda Sjefte, däribland Uddagården. Först låg hemmanet Vässtorps skift, delat mellan dess två åbor av ett dike, efter gården kallat Vässtôrpa dike, och därefter började Uddagårds skift med Ôddragårs dike och så fortfor det.
Uddagårds skift var i olikhet med de andras brukad i tegar, vilka voro lagda på tvären av skiften med ett dike mellan varje, och man hade där möjligheten att räkna – första, andra, tredje, o:s.v.
Môsadiket, vilket ju alltid var ägnat att väcka något intresse för omgivningen och underlättade vid förklarandet av t ex var drickakrukan stod. Den enda med namn angivna platsen här nere var, om man frånser Matabusken och liknande den s.k. Bäckars Hôlme, en av gårdens torpare vid stackning av sjöfoder använd upphöjning av marken. Annars funnos här endast Tôrvhulera, d.v.s. de hålor, som åstadkommits vid upptagandet av torv för bränsleändamål.

Efter sjösänkningen har här visserligen uppstått några nya namn såsom
Slôttet, Nuodlet, Ormahôlmen, Härssahôlma, Kanalbanken eller Åbrinken och Åvall, men i stort sett är detta område som man kan förstå, av föga intresse vid namngivningsstudie.

Tillägg
Mjölnaren i Uddagårds kvarn var en på sin tid flitig fiskare och jägare och använde sig som sådan av den vid en udde å maden varande Landningsplassen, som han kallade för Tôsen, emedan en jättestor torva vid högt vattenstånd kommit flytande från Röde Mosse och stannat där på maden, där den sedan utgjorde ett sjömärke när det gällde att komma rätt på platsen.

III

När man på Ôddragårsväjen, som framfartsvägen till Uddagården av utomstående benämnes komme fram på Tån, ett alltjämt existerande namn, leder därifrån vägar i olika riktningar, en genom

Skråbackasjöttla ut på Skråbacken, en genom
Bäckarslöckesjöttla, in på den numera till betesmark använda Bäckarslyckan, och en tredje,
den egentliga Infartsvägen genom Gatelet in på Gata eller Fägårn.

Denna avgränsas utom av de i u-form uppförda åbyggnaderna av
Gatemurn och
Granhäcken samt väster om dessa av
Gateporten,
Veabacken och
Gatesjöttla, vilken senare vid behov avstänger
Vallväjen, d.v.s. vägen ned till Beteshajen, som förr kallades Kalvahajen och där de s.k. Singlestena varå man under bytiden brukade "singla d.v.s. slå slant, kasta gubbe eller pil. Denna är numera uppdelad i tre Fållor skilda genom dels en Halvmur med Påhaj och dels av det s.k. Hajadiket, ett friskt och rent vatten förande avloppsdike, vari anordnats ett Vattne för kreaturen. Vallvägen kan genom Hajasjöttla avstängas från beteshajen och användas som Rastgål. En särskild liten inhägnad vid sidan om denna väg användes till s.k. Svinagål medan vid ändan av ladugården finnes en av nät inhägnad Hönsagål.

Från tån kommer man genom Trägårsporten på den därifrån ledande Gången fram på Gårn eller Gårsplana, som domineras av en blomprydd Rundel.

Från gården gå i olika riktningar
Brögghusstijen,
Boastijen och
Gatestijen samt tvenne Trägårsgånga, som nere vid Trägårsmurn förenas genom Nergången och mellan denna och manbyggnaden av Mällumgången eller Kôrsgången.

Man skiljer på Trägårn och Gamle Trägårn

Vid norra ändan av byggningen finnes en gammal Brunn, omgiven av syrenbuskar, som bilda Brunnshäcken, men denna användes ej numera utan vattnet tages från Gatebrunn.

Ut mot Kärragårdsvägen leder en grind, Lelleporten.

Bärså eller s k Lusthus finnes även och dit leder Lusthusgången.

Samtliga de i trädgården odlade fruktträden ha väl sina namn, men några av dessa av vetenskapen okända såsom
Boaapel vid vedboden, Brögghusapel vid tvättstugan, Lusthusapel vid en f.d. berså, Skolaplera, pojkarnas skolpremier, samt Vammarsapel, som fått sitt namn av att den då den för omkring 70 år sedan var nysatt råkade ut för olyckan att fläckas och då sammanbands med en vadmalstrasa, varigenom den repade sig och blev till gagn intill denna dag.

Framme på gården liksom bakom byggningen finnes flera s.k. Kruddelann: Blummelann, Roselunn och Rabatter, med prydnadsväxter av olika slag. Några av dessa ha namn efter läget såsom:
Boalannt, Brögghuslannt, Rabatten ve gången, Rundelarabatten och Lannt i bakum, varjämte finnas Dalielannt, Monkaluverabatten o.s.v.

I trädgården finnas även några Kôrgårslann, Trägårs- eller Grönsakslann, Hallunalannt, Jolgubbalannt, samt Vinbärsrana.

Ett stycke undantagsjord i trädgården kallas Farmora betätelann.

I grönsakslanden särskiljas inbördes olika land, t.ex. Artelannt, Pärseljelannt, Lökalannt, Kållannt, Gurkelesta o.s.v.

Därjämte finnes av andra orsaker namn som Sjulljestäelt, nere vid bäcken, Kåmpåsten och Slaskebrunn. = 260 namn.


Datum

Rusth

1691-

Uddar och Anders Uddarsson

1694-08-15

Anders och Svänn Uddsöner

1695-

Anders och Svänn Uddsöner

1701-

Anders Uddarssons barn och Sven Uddarssons barn

1708-

Nils Andersson med sina halfsyskonoch Sven Uddarssons barn samt Per Bengtsson 

1710-05-25

1712-02-14

Nils Andersson med sina helsyskon och Suenn Uddarssons barn samt Per Bengtssons Barn 

1714-

Nils Andersson med sina samsyskon och Svnn Uddarssons barn samt Per Bengtssons. 

1715-

Per Andersson med sina samsyskon och Svnn Uddarssons barn samt Per Bengtssons. 

1717-

Per Andersson med sina samsyskon och Svnn Uddarssons barn samt Per Bengtsson 

1719-

Per Andersson med sina samsyskon och Svnn Uddarssons barn samt Per Bengtsson 

1721-

1904-09-17

Nils Uddarsson död. Istället Pehr Andersson med sina samsyskon och Sven Uddarssons barn samt Pär Bengtsson

1725-

Pär Andersson med sina samsyskon och Sven Uddarssons barn samt Pär Bengtsson

1729-09-10

Pär Andersson med sin stiufson, Swän Uddarssons Barn och Päder Bengtsson 

1736-08-26

Per Andersson Per Bengtsson och Anders Svensson

1741-10-29

Enkan Andersson Per Bengtsson och Anders Svensson Pär Bengtsson ägt 1/4 i stället Mågen Esbjörn Larsson 1739

1743-05-02

Pär Andersson Anders Svensson och Esbjörn Larsson 

1749-09-05

Anders Svensson Esbjörn Larsson Enkjan Margareta Pettersdotter med sina barn 

1759-

1760-11-15

1761-11-11

1764-09-21

Margareta Larsdotter med sina barn Maret  Persdotter Lars Andersson 

1770-

1777-06-12 Axvall 

1781-06-13 Axvall

Katarina Svensdotter Bolla O Maria Andersdotter

1785-06-03 Axvalla

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Maria Andersdöttrar 1/4

1788-06-18

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Maria Andersdöttrar 1/5

1791-06-17

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Maria Andersdöttrar 1/6

1795-09-24 Axvalla

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Maria Andersdöttrar 1/7

1798-06-05

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Maria Andersdöttrar 1/8

1802-06-10

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Jean Olofsson med stufson 1/4

1805-

Lars Anderssons Enka och Barn ½, Anders Larsson 1/4, Bolla Jean Olofsson med stufson 1/5

1817- Axvall

1821-07-21

Jan Olofsson Petter Larsson Lars Andersson Anders Svensson

1825-06-20 Axvall 

Petter Larsson Johannes Bengtsson Lars Jonsson Anders Olofsson

1830-06-17

Lars Jaensson Stina Larsdotter Jonas Andersson 

1833-06-20

Lars Jonsson Jonas Andersson på Stommen Jonas Andersson

1836-06-28

Jonas Andersson Lars Jaensson 

1840-

Johannes Andersson Lars Jonsson

1843-

Jonas Andersson Omyndige 

1846-

Jonas Andersson Lars Jonssons arvingar

1849-

Jonas Andersson 3/4 omyndige 1/4 

1852-06-17

Jonas Andersson 3/4 omyndige 1/5

1856-06-17

Petter Johansson 1/4  Anders Johansson  3/4 

1860-

Anders Gustaf Johansson 3/4 Lars Pettersson 1/8, Anders Pettersson 1/8

1864-

A G Johansson 3/4 Lars Pettersson 1/8, Anders Pettersson 1/8

1869-

A G Johansson 3/4 Lars Pettersson 1/8, Anders Pettersson 1/9

1872-

Lars Johan Johansson 3/4, Anders Pettersson 1/8 Lars Pettersson 1/8

1876-06-28

Anders Johansson 3/4 , Anders Pettersson Lars Pettersson

1879-06-19

A Eriksson 3/4 Lars Pettersson 1/8 A Petterson 1/8 

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Backgården ] Brestorp ] Bältaregården ] Böljan o Backen ] Gästgiveriet i Bolum ] Heljesgården ] Holmagården ] Korsgården ] Kärragårdarna ] LarsNilsgårdarna ] Munk_LarsNilsgården ] Munkgårn ] Pilhult ] Ramstorp ] Samuelsgårdarna ] Skattegården ] Stommen ] Säckasten ] Tomten i Bolum ] [ Uddagården ] Västorp ]
[underordnad] Lessen och Abrahamsson ] [ Innehåll ]