Fiske

Berättat av Alexander Björk Åh Örgryte f1856 Broddetorp. Upptecknat av Ragnar Nilsson 1944.

Hornborgasjön var innan man sänkte en mil lång och halv mil bred. Den var rätt bra djup. Det påstods att största djupet skulle vara 8 alnar. Den stod i förbindelse med en annan sjö. 1874 började de med sjösänkningen. Så det blev ett uppehåll tills i början av 1900 talet. Det var nästan idel herrgårdar som hade sina gårdar intill sjön. Det var dessa som ville komma åt mer jord. Så kom de överens om att sänka den.

Denna sjö var mycket för dem som ingen jord hade och föresten för allt folk som bodde i närheten. Det var många fattiga stackare som hade sin bärgning genom den. Det var så mycket fisk. Gädda och abborre fanns det gott om. Torparna låg i sjön och fiskade. De kom med gäddor ibland, som var flera alnar långa. Det var sagt så att man ibland tyckte att det inte var riktigt ställt med gäddorna. Havsfrun ställde med fisket i den sjön ibland. Det fanns gubbar som själva påstod att de hade nytta av henne och fick tur till fisket. De största gäddorna kokades till tran. Ibland fick man rätt stora abborrar. Gubbarna i Sjödalen och en gammal stamknekt Rapp gjorde aldrig annat än fiskade. De fiskade för egen del och så sålde de till folket. Herrgårdarna köpte fisk. Vid fiske använde man eka. Det var en flatbottnad båt. Men man hade också vanliga båtar. Med ekorna vågade man sig inte så långt ut å sjön. Mest fiskade man när vårfloden kom. Då fiskade man med bloss. Man använde ljuster, som man högg gäddorna med. Det var då man kunde få så stora gäddor. Man hade järntenar med i ekan. Man hade en hel hoper töre och i dem och tände på. Då skulle gäddorna se på detta ljus och så passade man på att hugga ljustret i henne. Det var ett skaft av trä, i nedre ändan på skaftet var det ett järn - med hullingar på. När den kom i gäddan så drog man upp henne. Det var på kvällen man fiskade på det viset. En del satte ut ryssjor och tog gäddor i. 

Det var en å, som kom från Tidan - Hornborgaån. I denna fanns det också fisk. Det var vatteninförseln till Hornborgasjön.

Kräftorna höll sig så mycket vid kanten av sjön. Vi kunde vräka upp 3 till 4 tjog på lite grand. En gång fick jag 10 tjog på några timmar. Vi tog kräftorna med bara handen. Vi hade ljuse med. Då kom kräftorna fram och stirrade på ljuset. Då körde vi ner handen kvickt och tog upp i ekan. Vi fick tolv öre tjoget kräfter på den tiden. Då skulle de vara stora. Somliga mette med spö. Då slog man ihjäl groder och skar bitar av dem. Och band fast i ett snöre. Kräftorna kom och nypade tag i köttbiten. Då passade man på och drog upp henne. Vanligen släppte hon inte taget sedan hon kom upp över vattenytan. Vi gick till Falköping Ranten med kräftorna. Vi passade på och sålde dem vid tågen. Vi kokade dem hemma. Det var mest pojkar som ville tjäna en slant extra på detta fiske. Om vårkvällarna och när kräftfisket pågick om hösten så var det ljus här och var efter stränderna. Ibland metade man fisk med spö. Det var mindre fisk som man fick då. Om Kristi Himmelsfärdsdag brukade man börja meta. Det var inte lönt före. Om vintern högg en hål på isen och fiskade. När det var blankis och innan den blivit för tjock brukade vi döva disk. Vi hade en yxa eller en träklubba och passade att slå mitt över fisken, när vi fick se honom under isen. Vi skyndade att hacka hål på isen och ta upp fisken innan den kvicknade till. Vi tog upp den med händerna eller en liten hov.

Hornborgasjön var häckplats för fåglar. Det var fåglar av alla slag, särskilt om våren var det ett myller av fåglar. De skrek om vartannat. Om september brukade man ha fågeljakt. Änderna jagades då. Ja det var ett sånt levene med all slags fågel. En del var och tog fågelägg kokade och åt, som man äter vanliga hönsägg. Det fanns torpare under Dagsnäs som efter åkerns storlek endast kunde föda en ko. Genom att de skördade gräs i sjön födde de tre. Man tog tillvara på gräset så pass man kunde. Där fanns en myckenhet gräs. När man skulle skörda det så begagnade man en stor eka som en flotte. Så hade man en vanlig skära på en stör eller stake. Med denna räfsade man till sig gräset och skar av det och tog upp det i ekan. Så rodde man det iland på en vall, som kallades Ekvallen. Där torkades vassen. När den blev torr, så lades den upp i stacken. Så körde torparen efter den, när de behövde den. Det var mest vass, som man tog. Ett par hjälptes åt i varje eka. På våren brukade det vara stor översvämning. Vattnet kunde då gå till Hornborga by. I maj och juni började vattnet avtaga. På Hornborgaön var det ett par hus. Dessa som bodde i husen måtte flytta i land om våren och stanna tills översvämningen var över. Under värsta översvämningen såg man nätt och jämt hustaken.

Jag hade en svåger som tog nästan allt gräs i sjön. Det var nätt och jämt att man kunde föda en ko på jordlappen, men tog han gräs i sjön kunde han föda tre kor. När man gick på maderna så kände man att det gungade under fötterna. Det var gyttja riktig flängdy. Man kokade tran av de största gäddorna, som fångades i Hornborgasjön. Detta tran använde man till varjehanda. Man smörjade skorna med sådant tran. Så hade man det till medicin, man blandade det med vatten och drack för att man skulle få hull på kroppen.

Från Skaraborgs läns hushållningssällskaps tidning från 1860 n:o 12 saxar vi

Om fisket i länets sjöar. Hornborgasjön.

Den hade av ålder egt och egde ännu ett ganska godt fiske, ehuru detsamma, serdeles under senare åren, varit hårdt tillgripit, och genom många och täta noter skadadt. De fisksorter, som funnos voro gädda, abborre, mört, sutare, id, ål, m fl. Fisket bedrevs med noter och nätryttskjor, märlor, långrevar, och så kallad binkning om vintern, justring om våren och i mindre mån, metning med spö och krok om sommaren. På dessa sätt uppfångades en not tillväxten oproportionerad mängd fisk, serledes genom bruket af allt för täta noter, deraf omkring 14 användes vid sjön, hvilken innehålle emellan 3 och 4000 tunnlands yta.

Detta sålunda erkända missbruk av fisket hade i slutet av november månad 1858 föranledt egarne av Härlingstorp, Bjurums, Dagnäs och Trestena egendomar, som torde innehava helften av stränderna, att sig emellan överenskomma, att hos Kunglige Befallningshafvaren i länet begära vidtagande den åtgärd, som kunde finnas anvisad uti Kongl. Fiskeristadgan av den 22 juni 1852, § 22; men då Kunglige Befallningshafvaren genom kort derefter utfärdade allmänna kungörelse tillkännagifvit sig vilja taga nödiga mått och steg i ämnet, hade den ifrågasatta enskildta ansökningen förfallit, i den förmodan, att frågan bäst skulle behandlas och nödig förening lättare vinnas, om den samma från början väcktes af vederbörlig myndighet, utan att vissa strandegare upptredde som parter mot andra.

De åtgärder till att förbättra förhållande uti för berörda hänseende, som emellertid ansågos böra vidtagas voro att vidden af noternes masker bestämdes till den storlek, att småfisk och yngel icke uppfångades och att en viss tid förlades, inom hvilken alla noter i öfverensstämmelse hermed förändrades; - at dragning af sk. isnot förbjödes, såsom allt förödande oroand för fisket över.

Allt i sjön serdeles skadlig, enär allmänna djupet i densamma icke räknades till mera än omkring 7 fot på gjyttjebottnen; - att justring och fiske i allmänhet under lektiden förbjudes; - att lämpliga viten stadgades för överträdelser av föreskrifterna och att kronobetjeningen, med biträde av upplysningsmän af strandegare vakade över stadgarnas efterlefnad.

Jakt

Lennart Wingstrand muntl till PO 1961: Hösten 1959 sköt Lennart 279 änder, hösten 1960 blev antalet 123, innan andjakten slutade den 1 okt. Det mesta har tagits vid en liten klare utanför Tranum.

Ragnar Orrling, Uddeberg Broddetorp muntligt 1965: Jämte två kamrater var han en dag vid början av 30 talet ute i Hornborgasjön. De hade 100 änder tillsammans som byte den dagen. 1929 levererade Dalén i Broddetorp 5000 änder till köpare.

Fiske i Hornborgasjön

Enl. off. fiskestatistik förvarad på Stat C byrån 1917: Gädda 2400, Abborre 800, Braxen 4500, Mört 30, Ål 200, Kräfta 80 kg Samfällt fiske ej skiftat.

37 fiskare,

4 noter, 160 nät, 180 ryssjor, 25 andra redskap och 30 båtar. Biljer säger sig ej ha blivit tillfrågad 1917 eller lämnat några uppgifter. Hans fångst är alltså icke med i ovanstående siffror. Han anser att hans fångst måste ha varit ca 300 kg.

Notfiskare verksamma vid Hornborgasjön vid början av 1900-talet. Uppgivna som yrkesfiskare, i vissa fall binäringsfiskare.

Listan är uppgjord av Ernst Biljer och Carl Dahlberg och kompletterad av Hjilmer berättar PO Swanberg.

Besöksrapport hos Biljer i Bolum 1953.

Biljer är ofrivilligt delägare i Hornborgasjön Sänkningsföretaget. Biljer har betalat ca 1000 kr och betalningen sker årligen. Debiteringen har på senare år varit 7:87. Biljers territoriella andel är ca 1 tunnland hänför sig till en lott om 1 tunnland på Stenums sidan det vill säga en 1/6 del av gårdens areal. Biljer hade riklig gröda omkring 1911-12. Sedan dess har marken förstörts och är sedan årtionden värdelös genom att matjorden försvunnit etc. på grund av sänkningens verkan. Biljer har inte haft någon vinst av sänkningen endast nackdel för jordbruket. Den största förlusten är för Biljer dock förlusten av fågelliv och förlusten av fisket.

Fisk togs i miljoner och åter miljoner av folket kring sjön. Man tog mycket gädda abborre och särskilt braxen vilken sistnämnda var särskilt efterfrågad. Biljer hade själv nät, som tog braxenexemplar i storlek 2-6 kg. Braxen upp till 8 kg fångades av andra. Det fanns massor av ål, sutare, mört och kräftor. Åt alla de fiskare som ruinerades genom sjösänkningen lär aldrig någon ersättning ha utbetalats. Om jakten säger Biljer bland annat att en enda jaktmorgon kunde ge upp till 60 änder. Beträffande jordbrukarna, sänkningsdelägarna utmed sjöns östra sida anser Biljer flertalet av dem icke har någon nytta av sänkningen utan endast skada. Tidigare var flödet i Flian tämligen jämt hela året. Kvarnägarna fick ersättning för skador, lidna genom att de icke varit kallade till dom 800 000 kr. Räknar man in alla kostnader även vad utomstående privata satsade emedan jordbruksingenjör Sjöberg sades ha gjort fel 1902 (25ooo) och vad entreprenören Gustafsson i Mjölby förlorade på sänkningen en Biljer hittills ha kostat cirka 3.5 milj. (Kommentar vid nedskrivandet av detta PM vid senaste markförbättrings beräkningen enl. länsstyrelsen 1927 beräknades markens genom sänkningen ökade nettoavkastning till 16000 kr / år motsvarade 5% ränta på 320000 kr. Alltså den verkliga förlusten skulle bli 10 ggr vinsten om ej markens avkastning i pengar räknat stigit sedan 1927, vilken den dock måhända kan ha gjort.

I Stockholms tidningen 1933 en artikel "30 årigt krig om Hornborgasjön"  refereras bland annat Biljers besök hos jordbruksministern som ett försök till att avstyra sista utdikningen och statens anslag till sänkningen 1933. I DN söndagsbilaga 1933 en artikel av Einar Malm. Den lönnmördade sjön med underrubriken Hornborgasjön är efter fyra sänkningar ett för såväl folk som fä oanvändbart dyflak, som stinker av mänsklig dumhet.

Biljer samtal 1954: Biljer och hans far fiskade minst 3 ggr per vecka. Fick mycket fisk att de stundom måste köra hem med häst och vagn. Sålde fisk bland annat till Axvall. Fiskade och sålde minst 100 dagar per år. 10 kg per fiskedag är för lågt räknat. Det skulle i nuvarande penningvärde ge 2000 kr / år, mera sannolikt var det 15 kg dvs.3000 kr per år. Biljer säger att de som avsagt sig båtnaden ha haft kvar rätt till fiske i sjön även jakt ?. 

Kräftor Biljer tog med hjälp av en annan man varje gång 40 till 45 tjog. Var ute ca 20-30 ggr / år. En kväll 1905 rodde Biljer ut kl. 17 och tog 60 70 tjog fram till kl. 24. Kräftfiske till 1913 början 1905. 1 kr tjoget. Stommen tog en höst 400 tjog enl Karl Dalberg. Fisket har alla haft på Allmänningen. Det togs undan vid skiftet. Biljer fiskade 20 25 per dag under ca 100 fiskedagar. Dahlberg tog 35 - 40 kg gädda / dag under 100 dar. Vaboden fiskaren fiskade varje dag.

13 notfiskare tog vardera 3000 kg / år. Troligen 5000 kg. Ca 100 andra fiskare med nät, ryssja, svirvel, långrev osv torde ha sammanlagt tagit lika mycket som 6 notfiskare för husbehov. Då Dahlberg ej ville vara med på sjösänkningen tog man 2.5 av hans 6 tunnland odlad jord. Fick aldrig papper på detta har lagfarten kvar. Sänkningsföretaget lånade ut denna jord till Paul Lund för 70 kr per år. Liknande med alla som avsade sig båtnaden. Sänkningsföreningen kom med en motskrift, som var riktad mot dem som begärde sjön tillbaka. Den var dock undertecknad även av sådana som ej var med i sjön bl.a., en som hette Håkansson. På Sätuna sidan är nog inte två tunnland av sänkningsjorden odlad. Vasstäkten var betydande ca 10 000 kr för hela sjön. Första inbetalningen gjorde Biljer ungefär vid den tid då patron Jönsson på Bjurum dog.

Skrivelse

Fiskeriintendenten i Övre Södra Distriktet skrev till Västerbygdens Vattendomstol.

Sedan Kungl. Fiskeristyrelsen den 5 dennes förordnat undertecknad att avgiva yttrande, som  i kap 11 36 § VL sägs, i mål angående ansökan av Hornborgasjön Sänkningsförening om tillstånd att i Hornborgasjön Skaraborgs län uppföra vallar till höjden +5,00 m i enlighet med bestämmelserna i VD dom 1933-05-11 Am 14/1954, får jag med återställande av remisshandlingen vördsamt anföra Bestämmelserna i domen den 11 maj 1933 ha ej fullgjorts av sökande inom föreskriven tid. Domen gäller sålunda ej numera. Förlikningsavtalet mellan vattenverksägarna och Sänkningsföretaget den 13 juli och 24 aug 1937 gäller ej mot allmänt fiskeriintresse. 

Sådana åtgärder, som föreskrevos i Kungl. Maj:ts dom den 1932-02-22, skulle vara till betydande värde ur allmän fiskerisynpunkt. Enligt uppgift skulle sjön enligt denna dom ha ett vattenstånd, som skulle regleras sålunda, att dess största djup skulle variera mellan 1,20 och 1,45 m. Härigenom skulle ungefär halva sjön återställas.

Före sänkningen hade Hornborgasjön ett värdefullt fiskebestånd, som bland annat utnyttjades av åtskilliga yrkesfiskare. Genom sjöns urtappning förintades detta fiskebestånd.

Tyvärr finns inga uppgifter om värdet av sjöns fiskavkastning före sänkningen. Officiell statistik rörande sötvattensfisket har insamlats endast under åren 1914-1923. Hornborgasjön är ej upptagen bland de sjöar, som årligen undersöktes. Endast för år 1917 finns fångst uppgifter för sjön. Dessa ha insamlats från 37 binäringsfiskare. Avkastningen då 8,200 kg fisk, 80 tjog kräftor. Värdet därav uppgår till 16,880 kr . Härvid har räknats med 2 kr per kg fisk och 6 kr tjog kräftor. Kapitaliserad värde efter 4 % motsvarar ett belopp om 422000 kr.

År 1917 hade redan betydande sänkningar av sjön ägt rum. Räknar man med att sjön då hade en areal av 1300 ha vid medelvattenstånd, vilket enligt Statens Meteorologiska Hydrografiska Anstalt 1939 /Förteckning över Sveriges vattenfall 108 Vänern Göta Älv/ skall vara fallet efter sänkningen, för vilken arbetena säges ha avslutats 1914, och givetvis före den senare inträffade urtappningen, blir avkastningen 5,6 kg per ha. Härvid har räknats med att ett tjog kräftor väger 0.6 kg.

Jämförelse kan göras med sjöns Tåkern i Östergötland. De naturliga förutsättningarna för fisket i Hornborgasjön före sista sänkningen och i Tåkern äro ganska likartade. För Tåkern finnas fångstuppgifter i Sv. officiella årligen före åren 1915 – 1923. Medel fångsten för dessa år är 29.000 kg . Sjöns areal utgör 4499 hektar. Avkastningen blir alltså 6,6 kg hektar. Avkastningen i Hornborgasjön bör kunna beräknas till minst 6 kg per ha. Det årliga värdet efter 2 kr kg utgör 32400 kr ett kapitaliserat värde av 810000 kr. Här till kommer värdet av kräftfisket.

Värdet av fisket i Hornborgasjön före sänkningen kan alltså beräknas till minst mellan 800000 och 900000 kr med gällande priser. Det vid bifall till denna vattenmagasinet kommer att få så ringa djup / 40 cm inom ett större område att något fiskebestånd ej kan existera. Däremot skulle ett värdefullt fiskbestånd uppkomma, om sjön erhölle det i Kungl. Maj:ts dom den 22 feb 1932 föreskrivna djupet eller helst ännu 0.5 m större djup. Sökande uppgiver att en dammbyggnad har uppförts i Hornborgasjön utlopp, Flian, inom i Vattendomstolens dom den 11 maj 1933 föreskriven tid. Enl. sökandes uppgifter sid. 5 avsynades regleringsdammen vid Trestena bro den 22 september 1936. När undertecknad den 12 juli 1945 besökte platsen vid Trestena bro för att inspektera utförandet av vissa anordningar i dammbyggnaden för möjliggörande av ålynglets uppvandring, som det åligger Sänkningsföretaget att utföra, kunde jag ej upptäcka någon dammbyggnad.

Emedan det kan förutsättas att sökanden har skyldighet att underhålla dammbyggnaden och alltså uppföra en ny sådan, om den tidigare uppförda förstörts, har sålunda en ny sådan, om den tidigare uppförts, har sålunda sökande varken beträffande vallarna eller dammbyggnaden fullgjort föreskrifterna i domen den 11 maj 1933. Vid bifall till ansökan kommer Hornborgasjön att förbli fullständigt förstört ur fiskerisynpunkt. Bildas återigen ett vattenmagasin med det djup som angivits i Kungl. Maj:ts dom den 22 feb 1932 eller helst 0.5 m större uppkommer åter en fiskesjö av betydande värde. Jag får därför hemställa att ansökan ej måtte bifallas.

Karlstad 21 feb 1954 Nils Törnqvist.

Det var tider det skrev PO som en kommentar och det tillskyndas. Tänk om vi hade haft fler dylika tjänstemän i vår förvaltning. AOL

Förlorad fiskeavkastning 1913 1932 ca 7400 / å under 20 år f o m enl. fikesiint remsvar till VATTENDOM 1954 04 21. Fångstfördelningen enl. off stat för 1917. Pris för de olika fiskearterna enl. stat off stat 1914 1923, därefter 1 kr kg Ränta 4% t o m 1954. Förlorad fiskeavkastning 1933 1954 215000 kg fisk under 22 år efter 1 kr kg jämte ränta 959.000 kr. Förlorat kräftfiske 1913 1932 80 tjog per år efter en kr / tjog jämte ränta  1375:-

Ur SkLT 1990 saxar vi att 

Carl Johansson snart 88år  Osta Karl f1902. Far betalade arrende med att ge fisk till godset St. Bjurum. (Osta Carl flyttar ju senare till Skara och var son till Johan Andersson Vaboden)

Enligt en rapport till Kunglige Befallningshafvaren föranlett av klagomål för hårt fiske med not november 1858 allmänna djupet var 7 fot. I Hornborgasjön drogs 14 notar.

Ett notdrag 1904 kunde ge 350 abborrar.

Hjilmer anger att  utöver listan ovan om fiskare så fanns ett 20 tal personer som omkring  60 – 70 års ålder ägnade sig åt mer eller mindre åt fiske i Hornborgasjön.

Röding inplanterades  1884 J Wärnqvist 10 år senare tog upp rödingar som vägde 2 kg (tidn notis).

Lab. Gunnar Swärdsson sötvattenslaboratoriet konstaterar att ju större djup ju mera fisk. Sjön är näringsrik och kan ge hög produktion av gädda och abborre, men kräver ett vattendjup, som förhindrar fisk död på vintern på grund av syrebrist. Vattendjup om minst 2 meter. I vissa sjöar krävs 4 - 5 m djupa sjöar.

På frågan om hur lång tid det tar för fiskbeståndet att anpassa sig till en lämplig miljö så går detta fort skriver Swärdsson.

1953 skriver Swärdsson

Phragmites yttre gräns beräknas ligga på 1,5 m – 2 m djup. Inga uppgifter är här kända av hur djupt den kan växa om den redan har ett rotsystem som blir överdämt till högre vattendjup. Det är väl ej alldeles uteslutet att den då kan växa ändå djupare. Däremot kan den borttagas om man skär under vattenytan under vegetationssäsongen så att vattnet kan rinna ner i stjälken. Det kan behöva upprepas några gånger under ett par säsonger men har bevisligen effekt. Sjöns igenväxning med phragmites kan hejdas respektive försvåras och vid en eventuell höjning av vattenytan kan Phragmites trängas tillbaka mot stranden. Ur fiskesynpunkt bör sjön vara så djup som möjligt. Ingen direkt gräns kan fastställas därför att så många olika faktorer inverka. Mest kritiskt med låga vattendjup är risken för syrebrist under vintern, samt den ringa reningsföringen hos vattnet för en förorening under sommaren. Hornborgasjön kommer att spontant återfå sitt forna fiskebestånd. Ju mer vatten desto mer fisk. 

Fiskeriintendent Nedre Södra Distriktet Åke Pettersson. 1980-02-04.

För bortemot 200 år sedan täckte Hornborgasjön en areal av ca 30 km² och hade ett djup av 2 till 3 m. Sänkningarna gjorde att sjön sänktes med ungefär 2 m. I och med detta påskyndades åldrandet. Efter 4 och 5 sänkningen har  övervattensvegetationen expanderat mycket snabbt. I och med sänkningarna förändrades förhållandena nedströms i Flian och Lidan. Framför allt drabbades Öring och Kräftbeståndet. Nu består Hornborgasjön av ett 25 km² stort vasshav,