Torp u Båltorp

mitt för utfarten på Nestegården 

Var finns Skogstorpet under Bosgården se nedan

Torp Bs

Förfäder till Elsa Augustsson f Johansson 

Björkbacken

uppe på åsen fanns inte 1230 talet.

Båltorp Enåsen

Lunnars Villes Justusa Karlslund.

En i senare tid uppförd lägenhet å Bosgårdens utmarksskifte, kallad för Karlslund. (Hfl 13-32 anger Ö Skatteg som utmark. Ägare målarmästare Karl Justus Vilsson är son till nedannämnde Lunnars Ville. Lägenheten byggdes på platsen för den västra av de två väderkvarnarna, som var uppförda här.

Bröderna Oskar och Justus Vilson med Gustaf Björkman i mitten tar en paus i höbärgningen.

Carl Justus Wilson 

f1894 målare och lägenhetsägare. 

Margit Hüllert och Jim Josefsson från Floby kom 86

Amerikatorpet

är arbetsnamnet på ett torp som låg på vägen till Snikens qvarn mellan Nybygget och Qvarnen på dess södra sida. Här finns rester av brunn som benämndes stutakällan. På platsen kunde man i sen tid återfinna en grimma till en oxe. Troligt att här fanns en parstuga och att här bodde två som var osams. Vägen gick förr söder om torpet och torptecknet på kartan finner då sin förklaring. Här kan man norr om torpruinerna återfinna rester av en lada.

Hallamôsars Hallamossen Skogstorpet

Statarstuga på Bosgårdens utmark, belägen vid den s.k. Hallamossen, strax väster om vägen mellan S:a Sniken o Sätuna. Vid denna plats hade bjurumsägaren uppfört en ladugård inrymmande plats för 8 par oxar och gröda, vilken efter att ha stått några år en stormdag ramlade över ända och aldrig återuppfördes.

Stugan tillhörde gården och var inrättad med två bolekar. I vardera ändan fanns en stuga eller stort rum och på mitten ett gemensamt kök. Hopasölet ifråga om köket gjorde att statarhustrurna kommo i fejd och att där ofta växlades invånare.

Omnämnda statare: August från Sjögerås o Malin från Bjurum. Inbyggarna i ställe nr 6 uppges även ha varit bosatta här och uppgifterna om denna stugas tillvaro som särskild delade. Utom de båda nämnda bodde här stataren Karl Fredrik Lindqvist, g.m. den i Vallrexan omnämnda Lotta Segerfeldt, som inte var större än en fjärding, under det mannen beskrives såsom ovanligt stor och grov. Med namnet "Hallamôsarn" benämndes en statare August, g.m. Sara, vilken förut varit brukare av Lillegården. (Kan vara Aug Persson f Sjögerås men hans hustru hette  Sara f 1877 hos baptiserna) 

Oskar i Hallamossen och Serafia 

Snögges Snygg

Stuga alldeles invid den förut nämnda Hallamossarns och liksom denna statarstuga. Förut innehavd av "Slöjden" på Bosgården och vid Oxladugårdens uppförande hitflyttad av dess å förra platsen sista innehavare Snygg, som efter det sagda ladugård blåst omkull sålde stugan till den s.k. "Luta Joan", som flyttade den till Stenkrogen, där den sedan i renoverat skick ännu kvarstår. Snygg nedsatte sig därefter som torpare å Bosgården skog i Broddetorp.

Gustaf Jansson Snygg

f1838 lämnar änkan på platsen under de 7 år hon har kvar. Hon dör alltså 1920. Sonen Carl Johan Gustafsson f1875 tar vid ansvaret men han flyttar redan 1918 till Torbjörntorp.

Norr om Kilen och Nybygget

har vi i dungen troligen rester av två soldattorp, som då ligger på Båltorps ägor.

Lunnars – Johannesa  Nybygget 14'3 Lundastugan

Numera friköpt torp under Bosgården vid Hallamossen på vägen mellan S Sniken och Sätuna. Torpet har vad Hji berättar innehafts av samma släkt Lunnars. Torpet låg tidigare under Sätuna vilket kan förvilla den oinvigde.

På Båltorps mark vid hornborgagränsen omtalas reda under 1700-talet, före innan utflyttningshemmanet Lunnen uppfördes, ett torp eller något annat slags boställe, benämnt Lundastugan. Denna byggnad, vad den förut kan ha avsetts för, nyttjades vid tiden för sätunabyns och sagda hemmans skiftande i varje fall såsom torp under gården. Det hemman det vid skiftet kom att lyda under, utflyttades sedan i närheten därav. Ställets innehavare benämndes både då och sedermera för Lunnars. Vad nu ägaren beträffar har detta naturligtvis icke så mycket varit att undra på men det märkliga är, att benämningen nu på fjärde generationen följt den detsamma innehavande sista torparens avkomlingar, som med anledning av stamfaderns efter bostaden erhållna tillmäle, benämnts därmed + dopnamnet: Lunnars-Johannes, Lunna Ville, Lunna Villes Knut, men även så här: Lunnars Johannesa Villes Oskara Vilgot, vilket i ett svep omtalar fem generationer far och son. Torpet, som var för säteriet Båltorp och Hornborga socken gemensamt skogvaktareboställe, överfördes vid laga skiftet där till Hornborga. Härvid låg också Båltorps Hackaretorp.
under Båltorp 1807 här fanns torp Jonas Bengtsson.

Jonas Bengtsson

Anders Nilsson 

f1805 är skomakarsonen från Hornborga gata och själv skogvaktare i torpet Planteringen eller Rysslunnetorpet även benämnt Lundastugan. Anders dör på Nybygget under Bosgården Hornborga 1870 men finns skriven här hela 60 talet. Han gifte sig med Bolla med rötter i Sjogerstad och på moderns sida i Korsgården Bolum. Av barnen berättar vi om de fyra överlevande av 9 födda

• Lunnars Johannes som stannar kvar på stället
• Maja Stina flyttar till Hovmansgården Högstena.
• Johanna gifter sig med Råcka Pär nere på Hea.
• Anders Hallberg blir en känd skräddare under bland annat Knektegården men etablerar sig på Hälladal på Hakåsen strax intill. 

Lars Andersson med hustru Anna Abrahamsdotter finns här 1805

Numera friköpt torp å Bosgården vallskiftsmark vid Hallamossen samt vägen Sniken – Sätuna, benämnt Nybygget. Torpet har från det det bröts och bebyggdes innehafts av samma släkt – Lunnars, först av Anders Andersson o h.h. Bolla, sedan av sonen Johannes Andersson o h.h. Maja samt sist av de senares sonson Oskar Vilsson.

Kolla om inte Anders Rapp bor på detta Nybygget f1793

Anders 

Andersson Nilsson var skogvaktare på Lunnastugan och hans Bolla bryter marken.

För prästlönehemmanet Stommen och hjälprote Hulegården utlades vid laga skiftet att byns övriga gårdars likvärdigt område soldatjord, vilket enär numret då och sedan varit vakant aldrig blev för ändamålet bebyggt. Ägnarna till området har icke kunnat komma överens om lösningsrätten och marken för gemensam räkning bortarrenderad. Området ifråga har dock efter skiftet icke saknat bebyggare i det, att ett par på platsen redan förent befintligt torpställe även sedan under några år kvarlåg, nämligen den så kallade Lundastugan, som enligt traditionen varit ett Båltorps säteri och Hornborga socken gemensamt tillhörigt skogvaktartorp.

Utom detta lågo här ännu ett eller ett par torp, de sk Hackåsatorpen, vilka nu avhystes.

För Hornborga del lär detta torp vid skiftet ha saknat all betydelse, enär dess här fordom skogsfång avsatta mark den sk Lunn eller Lunnen, sedan länge hade avverkats och torpet endast i kraft av gammal hävd fått stå kvar. Därför begagnades sig nu också sockenborna av tillfället samt försökte och lyckades och lyckades ehuru efter tvist att få den dithörande gemensamma marken annekterad. 

Den vid tiden för Hornborgaskiftet här bosatte torparen hette Anders Andersson men kallades efter sin bostadsplats och befattning aldrig annat än Lunnarn. Han omtalas som en arg best i synnerhet när någon iolovligt ärende kom honom nära. Båltorpsbönderna hade ingen orsak att klaga på hans fullgörande av tjänsten, vilken de fattiga och de skoglösa på andra sidan sockengränsen däremot kunde.

Som exempel på Lunnars skötsel av sin befattning kan anföras av en 85 årig Hornborgabos berättelse om vad de fattiga småstugebebyggarna i Hornborga fingo vedervåga för at hålla borta nöden, hur hans svärfar Dals Karl en kall vinterkväll måst söka sig bort till Lunn för at nära sig litet att elda med - en björk, då sagda skogvaktare går på honom så att han knappt rädde släpa sig hem.

Att då Dals Karl därefter ruvade på tillfälle till vedergällning låg i tidsandan och han lagade också att han fick den., när följande sommar den andres kor hade råkat komma på hans ägor - Lunnarn fick då lära sig att vakta även kreatur.

Genom torpets läge efter skiftet kom Lunnars att lyda under Stommen och blev genom detta arrenderande av ägaren till Bosgården, torpare under den sistnämnde gården, liksom fast å annat ställe, borta vid den sk Hallamossen, sonen Johannes, där också han med sin hustru Bolla på äldre dagar nedsatte sig.

Enkan Bolla Andersdotter f1811 hela 70 talet där sonen Gustaf  tar över torparskapet hela till 77 då Johannes Lunnars Andersson 1833 kommer 

torp Johannes Andersson 1833 hela 80 talet 

1900 Johannes Andersson torp 1833 

Lunnars Johannes Andersson 

f1833 var gift med Maja och kom hit 1877 och bor med sin hustru fram till sin dör. "Jästabula dä", sa Lunnars Johannes. "Tuskan Tuppa" var annars ett annat kraftuttryck.

Porträtteckning av Johannes är signerad Arleman. 

Enda sonen, som är bygden trogen är Lunna Ville dvs. Frans född 1864. Hans son Oskar tar över stället.

Frans Oskar Vilson 

sonson som växt upp här ute hos sin farfar och får ta över från Segerstad 1918. Lunnars – Johannesa - Villes – Oskara. Vilgot övertog det gamla släktstället. Friköptes 1925 från Bosgården. Oskar och Serafia. Serafia dör på 40-talet och Oskar på 60-talet. Dottern Margit innehar nu detta fina minnesmärke.
I mars 1946 sker en auction på grund av upphörande av jordbruket. Oskar säljer 4 kor, en slåttermaskin, enbet, hackelseverk, en decimalvåg, en krok, harvar, draglinor, koppel länkar.

Falka – Magnisa

Här finns rester av en gamma lite nordligare väg samt buskage och apel. På en kil norr om Snikavägen på Stommens mark, strax invid den plats där Bosgården och Stommens vallskift gränsa samman, låg på den senare ett torp, efter innehavaren benämnd Falka Magnisa. Magnus var son till en torpare Falk i Sätuna, men bodde ej länge å platsen.

Detta: Falka Magnisa, Röres Joana, Björkmans, Rutera, Bängtssons, Skattes och Runsars torp voro av stomarrendatorn Jönsson å St. Bjurum tillåtna, ehuru de två sistnämnda, som voro äldre, senare sammanslogos med Bengtssons. På samma sätt överfördes till Bjurum de två förstnämnda. Björkman bodde här medan han uppförde sitt torp högre upp på backen.

Sandhem Linngrens

Torpställe på såsom allmänt grustag undantagen mark vid gränsen till Sätuna, kallad Sandhem under Hulegården. Stället bebyggdes omkring 1880 av Anders Lindgren från Lerdala f1843. Anders hade varit brukare Ö Skattegården och Hulegården, mjölnare dräng i Södra Sniken och blir backstugesittare i Sandhem. Som livskamrat valde han Margareta från Holmestad. Han var själv bördig från Lerdala. Han hade långt skägg och löste städproblemen genom att skaka mattorna inne. Här fanns förr ett torp med torvtak, som far och son använde som snickarbo. I nya huset där var bara köket inrett, det andra rummet var bara sågspån.

Anders hade i sitt äktenskap tre barn

1. Ida född i Holmestad for till Amerika och hon lär ha varit hemma och hälsat på sin fader.
2. Anton dör späd f Ö Skattegården Hornborga
3. Klas f1875 tar arbete vid en Qvarn i Vårgårda. Eventuellt att han var en sväng i Amerika  Efter faderns död kom aldrig Klas på besök.
4. och yngste sonen Johan Helge Lindgren  f1877 i Hornborga är den som stannar på orten. 

Gamle Anders vid sin stuga som låg en bit upp i backen där man nu kan skönja en platå, de sålde gräset till en bonde i Håkentorp, som kom hit med en skottkärra och hämtade. 

Här ses Johan med Einar Henningsson.

Johan som stannar hemma är föga social och ses sällan ute. Han bodde å stället och var snickare men ogift. Johan är finsnickare och har en fästmö Ellen på Telaka, som på söndagarna tog en promenad till honom i sina stora herrskor. Johan lämnade aldrig sin stuga, men gick ändå till affären ibland. Det är sagt att han haft barn. I sin olust över att folk kom och begärde hans tjänster slog han vid ett tillfälle sönder sin svarv. Hur han försörjde sig är dock inte klart de senaste åren. Vid sin avflyttning upplät Lindgren stället till sportstuga. Intagen å socknens ålderdomshem i Stenstorp avslutade han sitt liv.

Stället brukades af barnen i byn som ungdomsplats med pingpong bord. Julius Eriksson i Storegården tyckte att ungdomarna istället för att skjuta i brevlåderna att de kunde få bruka stugan till sin fritidssysselsättning. 
Holger Andersson på Båltorp hade det som sommarstuga (var bror med Ivar Andersson). Efter det att någon knyckt en finer tavla på Bankestugan säljer han stället och nu innehar Lindén detsamma.

Röres Joana

Norr om Björkenäs låg på åkern ett torp sedan gammalt med brunn och plommonträd, som vi får forska reda på. Torp å Stommens vallskifts västra ända vid den från Sniken – Sätunavägen upp till Björkenäs och Lövåsen gående vägen. Den enda innehavaren av torpet hette Lars Johan Jonsson f1833 och var bördig från Högerör på Segerstadsfalan. Johan tog emellertid snart sitt hus med sig och flyttade tillbaka till ursprungsorten, där han nedsatte sig på hemmanet Pikagårdens skogsskift, varå han uppodlade sig en torva, som han kallade för Granhagen, och försörjde sig som dagsverkare på Espås egendom. Barnen antog sedan tillnamnet Granström.

Lars Johan Jonsson f1833

Björkenäs Björkmans.

Området kallades tidigare Horsamon. Statarebostad och torp på Stommens vallskift, efter ägaresläktens tillnamn benämnt Björkenäs. Torpet anlades under slutet på 1880-talet av Anders Björkman f1851.

Anders Johansson Björkman

f1851 gifte sig med Augusta Josefina Westman från Karleby. Anders hade själv sina rötter i Gökhem. Han var anställd som slöjdare på Bosgården.
Torpet föder en stor kull barn och sonen Gustaf arrenderade detsamma senare av pastoratet. Sonen Bror bor nu kvar där. 

Anders Björkman f1851 med sin Josefina från Karleby bygger upp denna fastighet och sonen Gustaf tar vid och bygger en ny villa bakom platsen för deras första bostad. 

Ursprungstorpet låg framför nuvarande villan, som uppfördes senare. Gustaf bygger ny vacker lada på andra sidan vägen av den sandsten, som han hämtade på Hallamossen längre norrut.

sonen Anders Gustaf Björkman

f1897 kommer som nygift 1927 och tar över tillsammans med Laura Falk från Gudhem. Bygger en ny villa och kan med sandstenen i ställets närhet skapa en vacker ladugård, som står på andra sidan vägen.

Lövåsen Löfåsen Rutera

Torp på Stommens vallskifts krön av Lövåsen, tillhörande den s.k. Horsamon. Torpet grundades av Johan Andersson även kallad Ruter, efter medgivande av den Stommen arrenderande patron Jönsson på Stora Bjurum, vilken omkring 1870 inköpt Bosgårdens egendom och lade sig vinn om markens uppodling.

Johan Andersson Rutera.

f1834, son i Ö Skattegården Hornborga bygger upp detta torp. Vallen tillhör Stommen Johan Andersson f1834 bor här hela 70 talet. och hela 80 talet. Johan Andersson alias Rutera Johan var son till en f.d. hemmansägare i Övre Skattegården, Anders Andersson, som ehuru från ett välbesuttet hem och två ggr rikt gift ej hävdat sig i ekonomiskt hänseende utan fått nedsätta sig i en gammal bystuga på Hovslagaregården och låta barnen få taga sitt komma var det för dem föll sig lägligast. På så sätt kom Johan att slå sig ned såsom nybyggare på Ekornavallen och där söka sin bärgning av karg och förut obruten jord.

Allt för honom hade kanche där gestaltat sig litet annorlunda, om han icke – liksom fadern och för all del även modern – varit över tillgångarna begiven på det s.k. "goda" eller starka, vilket åtminstone bidrog till att göra ekonomin knal och fördärva hans fysik, som till den grad nedsattes att han de sista 10 åren låg fjättrad vid sjuksängen, och hade då ej hustrun och yngsta sonen, som då ännu befann sig i skolåldern, icke gjort vad göras måste för hemmets bestånd, genom att i stället för honom utgöra torprätten o.s.v. så hade det blivit fattighjon av dem allesammans.

Hemmet fick ju för all del en rätt snöplig upplösning vid faderns död, men just då uppnådde sonen myndig ålder och allt föreföll naturligare. Efter fadern död kom dottern hem och krävde sin rätt i boet, som enligt bouppteckningen uppgick till något under 100 kronor men förskrivits sonen för arbete i hemmet under faderns långa sjukdom. Dottern - systerns rätt fanns således icke men sonen – brodern krusad icke utan släppte efter summan. Modern följde sedan dottern, som väl också ville åt den delen, hän till det stora landet i väster, där man väl får hoppas, att hon i dotterns hägn fick det bra. Så blev unga Ruter så gott som samtidigt av med både sin far och sin mor samt till råga därpå kort därefter även den kvinna, med vilken han ingått äktenskap – det såg nästan ut som om ett hem av försynen ej unnats honom. Johan flyttar sedan till Håkentorp ArvidJonsgården.

Ett par notiser

om den ruterska hem atmosfären kunna anföras.
Den ena ett ordstäv:"På Hôrsamon harsknar ente fläsket, sa Rutera Maja, te bonnmora, sum sulle jära säk te". Tänkvärda ord – här ägde man så mycket fläsk, att det t.o.m. härsknade, hemma hos henne fanns inget, kanche ej ens alltid bröd.

Den andra är en visstump: "Um tjuje menuter, då sa Joan Ruter, se då kåmmer Maja, å dänn sa vi klajja".

Johan Andersson Ruter hade i sitt äktenskap med Lasse Maja från Sätuna, utom fyra i barndomen döda barn, fyra som nådde vuxen ålder. Av dessa blev äldsta sonen Lars Johan, hjälpt av en farbroder, poliskonstapel i Stockholm, medan de båda därnäst utvandrade till Amerika och den yngsta sonen Alfred, såsom nämnt, sin faders efterträdare å torpet.

• Lars Johan f1860 flyttar till Amerika.
• Anders Broddelius f1863 blir polis i Stockholm.

  Tektor och Hjerts eskapader: Hjert sade till Tektor: "vi skola pengar ha, om än måste mördas; Får tro att det går bra!" // Anna Sven  1953. Dessa förbrytare infångades av ”Rutera-Anders” alias Anders Andersson Broddelius, som däri omnämnes. Denne blev sedan polis i Stockholm och steg till överkonstapel. Utgiven som skillingtryck.

• Karolina flyr till Amerika 94 följd av modern.
• Alfred Ruter f1875 passerar Åsbotorp och slutligen ArvidJonsgården Håkentorp.
  • Ida Falk från Holmängen som lämnar honom tidigt.
  • Alma Gustafsdotter från Häggum.

Alfred Andersson

f1875. Rutersläktens enda vid början av seklet i Hornborga kvarboende ättelägg, lämnade emellertid snart också han socknen, ehuru han ej flyttade längre bort än man visste, var man hade honom. Efter att under några år ha innehaft faderstorpet Lövåsen, blev det tal om att Stommens förutvarande arrendator, Jönsson på Bjurum, skulle upphöra med brukningen därav och Alfred beslutade i anledning därav att sälja torpet, hällre än att eventuellt råka komma under någon snål bonde. Han var vid detta laget van att handla eller "spotta i nävarna och ta’ nya tag", samt flyttade till Åsbotorpet under Kåkstorp, där han med sin senare hustru stannade i 9 år, varefter han erbjuden denna köpte och flyttade till ArvidJonsgården i Håkentorp, som sedan varit hans hem.

Torprätten för det ruterska torpet utgjordes med två dagsverken i veckan året över samt dessutom femton s.k. hjälpdagsverken, som utfördes av torparens hustru och barn i skörden eller efter anmodan.
Med betraktande av torpets storlek: fyra och ett halvt tunnland fast jord här på Ekornavallen och ett tunnland mad eller mosse ute vid Almeö, var lotten sannerligen ej avundsvärd. Dessutom egna hus att underhålla, egen vedbrand att anskaffa och egen kost att äta – endast för nöjet att få bebo och bruka en liten täppa, varpå man endast om skördeutfallet blev över medelmåttan kunde föda en ko och gris. Visserligen fanns väl möjlighet att tjäna något på ledigdagarna, men vad förslog detta till stora familjer.

Johan Robert Jarl f1864 korpral stannar här ett år från 1900 för att återvända till Sätuna och bli förrådsförvaltare i Axvall. 

Anders Andersson

f1838 från Synnerby arrenderar torpet kom hit 1901 från Backgården men dör 1906. Familjen flyttar då till den Norra Ringagården 1907. Anders Andersson med binamnet "Hutten" o dennes hustru Maria Hedberg.

Josef Herman Andersson 

f1864 kom från Segerstad 1907 med hela sin familj fd sold Jarl Herman Andersson

Sven Viktor Andersson 

f1886 Håkentorp kom 1908 fanns här fram till 1920 troligen då familjen flyttar till Kåxtorp.

Carl Andersson f1872 med fru Nanny var torpare under Stommen och hade 3 kor och en häst. Paret kommer 1921. Hon flyttar sedan till Backen i Sätuna, där hon bor till sin död. 

Assar Robinsson kom hit på 30 talet och stannar till 70 tal. Assar Robinsson, den senare besittande modet, att trots landshövdingens och andra juridiskt skolade mäns medlemskap motsätta sig stiftelsen Ekornavallens Vänners försök att annektera torpet, som han med ära behöll. Familjen flyttar till Torbjörntorp 71.

Stig Erik Gunnarsson f1934 kommer 1971. Björn Stensson 

Kent Ahlberg bebor stället sedan 1976, där original ladan finns kvar.

Rättars Jonstorp Ljungstorp Lindes

Torp å Nedre Skattegårdens vallskift, ett par hundra meter söder om Ekornavallen.
Torpet ombyggdes av den s.k. ”Kållsmes-Anners” efter överlåtelsen till sonen Henrik av sitt förutvarande torp under Kåkstorp, varvid det erhöll namnet Jonstorp efter dennes tillnamn.

Sold Johan Petter Ström

var sold under Helsingegården och slog sig ner i detta torp med sin fru Anna Lisa Andersdotter från Falköping efter sitt avsked och blir i samband med detta torpare under Nedre Skattegården Bron Hornborga Vallskiftet. Barnen blevo många Johan, Gustaf, Anna Charlotta, Carl Alfred blir soldat efter pappan, Albertina, Emma Kristina, Amanda, Gunhild Josefina, Astrid Margareta, Gustaf Evert. Gratialist med underhåll från Vadstena Krigsmanskassa. Paret dog 1908.

Plata

Efter branden på Statars flyttar Carl Johan Larsson Plata f1877 med sin lilla familj ner till N Skattegården 1907, och stannar här till 1910 då familjen flyttar till Falköping. Karl Larsson Plata, son till en torpare i Broddetorpsmarken, benämnd "Statarn" och bror till den originelle suputen Jonas Plata. Traditionen bjuder att han var en mycket elak person som misshandlade en fosterdotter som han hade tagit hand om. Han hade varit gardist i Stockholm men försörjde sig nu som skomakare. 

Carl Leonard Andersson 

f1879 jordbruksarbetare från Bjurum, som bodde här 2 år från 1910. 

Johan Johansson, "Stallars Johan"

Snickaren Oskar Lind

Valltorpet Smetorp Kållsmens u Kåxstorp

Skrivs som 2/25 u Bosgården och ägdes på sin tid av Jönsson och Henrik Andersson friköpte. Valltorpet under Bosgården ligger söder om vägen till Sätuna och huset är mycket karakteristiskt med en liten vasstäckt lada, där det förr var ett snickeri. Ägs nu av Vitterhetsakademin. Kållsmes var innan det lösgjordes därifrån torp under Kåkstorp. Stället uppfördes liksom gårdens övriga fem torp, när denna genom laga skiftet fått gränserna till sin andel av den för socknen förut gemensamma utmarken bestämda. Torpets innehavare ha ända från början varit medlemmar av samma släkt, som även medan detta låg nere vid stamfastigheten utgjorde rätten för detsamma.

Johannes Svensson Kållsmens f1790 är sadelmakare och bygger upp Valltorpet under Kåkstorp var född i Vilske Kleva. Gift med Stina från Segerstad. Den äldste av traditionen omtalade släktmedlemmen, som innehade torpet, var Jonas. Denne var sko- sadelmakare samt för resten händig med litet av varje och gav sig ej för att bl.a. ge sig på smedyrket, vilket förskaffade honom binamnet "Kållsmen", ty att värma och härda järnet befattade han sig icke med.

Dottern gifter sig med Torpets innehavare ha ända från början varit medlemmar av samma släkt, som även medan detta låg nere vid stamfastigheten utgjorde rätten för detsamma. Dotter Maria gifter sig med Jonas Henriksson från N Vånga, som övertar torpet. Hustrun dör och han gifter om sig vilket tidigare skapade lite funderingar. 

Jonas Henríksson f1811 N Vånga. Jonas var gift och utövade liksom sina söner sadelmakaryrket

• Maria Johansdotter som var dotter i huset f1817
  • Kållsmes Anders gifter sig med Emma från Sjogerstad
    • Hilda gifter sig med Johan Svensson på Stommen i Sätuna och hon blir därmed anmoder till mången bekant person.
    • Henrik Andersson f1872 stannar kvar här ute på Valltorpet
    • Anna valde Johan Fprsbäck från Törnagården
    • Manni tar med Fred från Ingfredsgården till Amerika med dotter som dock återfinnes i Skara på 1980 talet
  • Johannes sadelmakare och skapar Fridhem inne på Bolums mark vid stationssamhället.
  • August flyttar till Amerika redan på 60 talet
• Greta Johansdotter f1810

Kållsmes Anners

Anders f1840 kom från Falköping 1866 och finns här hela 80 talet. Anders bygger om torpet. Efter överlåtelsen till sonen Henrik varvid det erhöll namnet Jonstorp efter dennes tillnamn. Anders Jonsson, arrenderade torpet och fick ärva efter broderns vid Broddetorps station belägna lägenhet Fridhem, sålde snart åbyggnaderna. Anders sadelmakare gifter sig med Emma från Sjogerstad. Hans äldste son Henrik tar över torpet.

Sonen Henrik Andersson f1872 tar över som torpare i Valltorpet under Kåkstorp, Hornborga, vilket han köpte till eget. Hade två hästar och 7 - 8 kor. 10 barn kan han föda på detta torp. Johan äktar Anna Charlotta från Håkentorp. Av deras barn stannar Olle och Bertil hemma och får hjälp av Märta. Sterbhusdelägarna efter Henrik Andersson avtalade 1945 med riksantikvarieämbetet om försäljning till fornminnesreservat av stället, som även omfattade en från hemmanet Bosgården tillköpt del av utmarken, varå ett flertal gamla kulturminnesmärken finnas. Den gamla ägaresläkten sitter dock alltfort orubbat kvar såsom brukare av stället, som nu liksom före försäljningen arrenderas av bröderna Olof och Bertil Henriksson berättade Hjilmer Johansson.

Anna och Henrik Andersson på Kockstorp Kållsmens.

Många barn och hemmet ses som en trygg plats varifrån de många barnen kunde göra utflyter i livet för att vara hemma långa perioder. Av deras barn återigen.Till släkten 1816 genom Johannes Svensson, vars dottersons son (9) löste det från huvudgården men som sedan 194? av hans sterbhus såldes till den fornminnesvårdsfrämjande föreningen "Eckornavallens Vänner" med den förre ägarens hemmavarande söner såsom brukare. Evert Henriksson f1904 finns här före 50 fram till 61 då Olofstorp u Bosgården.

Runsars

Torp på Stommens vallskift på ungefär samma plan, som det där uppförda Bengtssonska torpet.

En föregående innehavare av torpet, nämnd Kärringen, var på sin tid flitigt sysselsatt med att leta efter gömda skatter i stenrösena på platsen. Om någonsin med resultat dock okänt.

Runsarn

var kommen från s.k. Runslid i Håkentorp, som bär sitt namn efter en där rest runsten. Mannen hette Johannes o hustrun Lovisa.
Här blandar Hjilmer bort korten.

Om uppgifterna om sönerna skall räknas så är det

Runsars Anders Jonsson

f1813 i Nytorp som skrivs som torp under Stommen fram till 38, då han övertar Bränntomten Segerstad och återfinnes på Escheberget i Håkentorp och hans Cajsa Andersdotter och hon skulle därmed kunna vara ovanomtalade Kärringen, då hon var enka i 30 år. Dessa hade i sitt äktenskap

1. Maja Greta som valde Magnus Andersson i Backgården, som går ifrån honom 1899 och hon flyttar till Sjogerstad.
2. Anna Cajsa
3. Charlotta valde Magnus Andersson från Svabenstorp i Bjellum
4. Johannes for till Amerika men tar med barn och blomma Lovisa, en familj som Hjilmer kan ha menat om texten ovan.
5. Kristina valde banvakten Moderato och återfinnes i Tranum.
6. sen kommer Anders Gustaf nyberg som då blir skräddare i Åkatorp på andra sidan ån.
7. Alexander som av kommunens dåvarande ordförande uppdrogs betala avverkningskostnaden för en del på socknens skog å Klyftamon hugget virke, men i stället lade beslag på dem för egen del och rymde till Amerika (1886).

Änkan till Anders Cajsa Andersdotter, dör som Hjilmer berättar om, 1891 men gifte om sig 1874 med Anders Bengtsson eller den s.k. Runsersa, som dog redan 1880. Efter att från 1887 ha mottagit mindre understöd till sitt uppehälle, läkarevård och medicin samt kort förut ha intagits å ”fattigstugan”. De för gumman utlagda småsummorna föranledde kommunen att å särskild den 17 aug 1891 utlyst stämma besluta, att ”som sonen till bemälta änka, skräddare G. Nyberg, ansågs i välbärgad ställning och enligt kungl. Maj:ts nådiga förordning av den 9 juni 1891 vore skyldig att utan fattigvårdens betungande draga försorg om sin moder, så skulle fattigvårdsstyrelsen tills vidare anskaffa en lämplig vårdarinna åt den sjuka samt uppmana skräddare Nyberg att hämta hem modern från fattighuset samt gottgöra kommunen alla dess utgifter för ifrågavarande försörjning.
Kommunens utgifter för änkan uppgingo till en summa av 26 kronor, som sedan av sonen reverserades och efter loppet av ett par år avskrevs kommunens fordringskonto, ehuru av de förda räkenskaperna, som då fördes utan debetsida, icke kan utrönas om kommunen verkligen fått dem. Nu verkar det stämma ganska bra!

Skräddare Gustaf Nyberg

sålde, sedan brodern Alexander rymt till Amerika, stället till halvbrodern och byggnadssnickaren Johannes Bengtsson, som redan förut där invid skaffat sig rätt till mark och påbörjat uppförandet av nytt torp samt sammanlade detta med sitt. Han rev efter övertagandet Runsars stugan.

Johannes Bengtsson

se nedan.

Lövkullen

Johannes Bengtsson

f1846 snickare och torpare från Långared i Småland. Det låg under Stommen på Båltorpsvägens norra sida och skapades av en smålänning snickaren Johannes Bengtsson f1846 gift med soldatdottern Kristina Segerfeldt från Gudhem. De bodde först i Runsars och utvidgar sedan till detta torp, som han bygger.

Ursprungligen torp och senare arrendelägenhet Lövkullen å prästbohemmanet Stommens vallskift ligger där invid flertusenåriga gravrösen och bautastenar. Omkring 1880 nedsatte sig här en snickare från Långareds församling neråt Smålandsgränsen vid namn Johannes Bengtsson (var alehäring), som under ett ladugårdsbygge på Espås egendom blivit bekant med Valltorparns dotter Kristina och äktat denna.

Johannes Bengtsson var f1846 och hans Kristina (på Högehus i Valtorp) år 1850. Efter att ett par år ha bott på Valltorpet erhöll Johannes tillåtelse att odla ett stycke mark å Stommens vallskift och byggde sig där en lägenhet, där ännu kvarstående. Småningom utvidgade han torpet genom att söka och erhålla mer jord av pastoratet samt genom inköp av de förutvarande Runsars och Skattatorpen, å vilkas mark han därmed erhöll rätten. Se ovan.

Makarna erhöll i sitt äktenskap barnen:

1. Ida f1881 gifter sig med Andrén och flyttar till Knätte
2. Selma dör som barn
3. Karl f1887 gift med Anna och vi finner honom i Götene. 
4. Selma f1889 stannar kvar och dör som ung.
5. Erik f1895 stannar ju kvar på stället efter ett kortare uppehälle.

Av barnen stannade yngsta sonen Erik f1895 i hemmet och blev efter faderns död 1920 ägare till torprätten. Han är gift med Agnes Maria Jonsson från Saleby f1896. Makarna Bengtsson sålde år 1946 åbyggnaderna och besittningsrätten till riksantikvarieämbetet, som sedan av pastoratet också inköpt marken, med i förra fallet för säljarna förbehållen rätt till kvarboende i sin livstid.

Arrendator Johan Adolf Gunnar Larsson

f1905 arrenderar från 35 till 40 då

Löfkullen med föräldrarna Johannes och Kristina med barnen Ida Carl och Erik.

Sonen Erik Bengtsson

f1895 varit i Skallmeja några år, men återkom 1940. Han fick vara kvar och sköta gården åt sina föräldrar. Han gifter sig med Agnes, som kom från Saleby barnlösa. Agnes var sjuklig och Erik fick parkinson. Vitterhetsakademin köpte sedan stället och nu är det bara ett fårhus. Brodern Karl blir mjölnare och gifter sig med Anna.

Huset låg med gaveln till vägen ganska nära den gånggrift som då låg i trädgården. Ladan låg längs vägen med gaveln nära den bautasten som reser sig ensamt österut. Brunnen låg dels på gården och den kan fortfarande skönjas men en större ligger vid vägen. Bilden på makarna  antyder en stenmur, men den tog vitterhetsakademin bort. Stommen var ägare till marken och det var sedan akademin, som köpte hela detta skifte, som sträckte sig från åsen ner till åna. Han är gift med Agnes Maria Jonsson från Saleby, f1896. Makarna sålde år 1946 åbyggnaderna o besittningsrätten till riksantikvarieämbetet, som sedan av pastoratet också inköpt marken, med i förra fallet för säljarna förbehållen rätt till kvarboende i sin livstid.

Erik och Agnes Bengtsson

Längre västerut står nu ett fårskjul, men det låg utanför Bengtssons trädgård.

Åsbotorp Skattes

På andra eller östra sidan om landsvägen mitt för det förenämnda Bengssonska torpet, synes ännu i dag några lämningar av ett förutvarande torp, som av äldre person säges ha varit Skattes, varefter det vidliggande området numera benämnes för "Skattalöcka". En fortsättning på denna sidan landsvägen ned mot Hornborgaån av den förbi Bengtssons uppåt Lövåsen gående bivägen - vilken trol. avsetts till vattnet - landsvägen och ån ha givit området dess så gott som naturliga gränser. Detta Skattes torp, som i laga skiftes handling benämnes "Skattäckran", är den av alla uppgifter älsta odlingen på hela den som samfällt hållna utmarken och man måste beundra dess uppodlare för hans här förutsättningslöst nedlagda arbete. Skatt hade fyra söner, varav de tre liksom han själv blev soldater: Gren och Spång och Sahlqvist, medan den ene, som endast ärvde namnet blev torpare å Prestgården i Broddetorp.

ligger på åsidan av vägen under Kåxtorp. 

På andra sidan den mitt emot Lövåsavägen nedåtgående vattenvägen låg på Kåkstorps mark ett därunder lydande torp, som benämndes Åsbotorpet. Namnet hade bildats efter en där boende torpare vid namn Åsberg, som emellertid icke efterlämnat några annotabla minnen. Här bodde senare en torpare kallad Luta Johan, som spökar lite varstans i bygden, innan han till slut bosatte sig i en stuga vid Stenkrogen, samt efter honom i nämnd ordning: 

Torp Johan Andersson f1835 i Falköping kan ha bott här hela 80 talet fram till 90 vi får se 

Lars Andersson Åsberg

f1783 som kom från Fågelås.

Alfred Johansson

f1875 bor här med sin familj men flyttar till Håkentorp 09. - Ruter i 9 år, 

Carl Josef Lidberg

f1877 finns här från 1909 och flyttar till Håkentorp, men lämnar inga intryck i vår historia. 

Frans Skatt

f (sonson till förenämnde), vilken friköpte stället, Skattes 

Assar Robinsson kommer 1922 och bygger till ett kök för den stora familjen. De flyttar sedan 1936  till Lövåsen. Barnen startade en liten kiosk vid platsen för den ännu kvarstående milstenen. 

Olle Falk

f1913 kom 35 - 40 något senare kommer hushållerskan och systern Karin f1906.

Rickard Hallberg 

f1889 kom att kallas vinkelgubben, då han när han byggde till sina fastigheter alltid försåg dem med en vinkel. Han kom 1941 - 45,  Rickard återfinns sedan i Amerika. Han återvänder emellertid och efter arrendering av Berg kommer han hit några år för att sedan flytta till Torbjörntorp. Han var vaktmästare åt Birger Timander i Dala med sågen i Böja, träkungen. 

David och Alice Johansson från Locketorp hämtade Alice från LarsSvensgården bor har en kortare tid med sonen Rolf innan de flyttar och säljer till  Vitterhetsakademin.
Lager Nils 66-8,
Lars Lönnberg f1944 68-70.

Skatt Galjarn Rapp Runsarn Ruter Gustaf måste bland alla nämnas som Vallens odlare - ett halvt dussin män som här utförde sin gärning i det tysta. I den ordning de nämnes kommo de till odlade sig först själva en torva att livnära sig på utökade så småningom denna och arbetade åt andra.