Falkes Falkatorpet.

Torp på Böljan JonPersgårdens skogsskift i den s.k. Falkadalen vid Råbergets och den därifrån utgående Korsbackaåsens östra stup.  Stället är numera borta men innehades – enligt vad det berättas – av efter varandra far o son Falk, varav såväl den äldre – Lars – som den yngre – Johannes – okontrollerat men icke på orten – varit soldater. Falks ställe skulle innan det uppfördes å sin plats enligt traditionen ha stått å Korsbacken, men någon upplysning om var har ej lämnats. Detsamma finnes dock omnämnt i laga skiftets husvärderingsinstrument med Johannes Falk som ägare. Johannes Larsson Falks byggnad, 20 ½ * 8 * 3, innehållande stuga, förstuga, kammare, fähus och lada, spis och bakugn.

Lars Falk

Lars var född 1792 i N Ving av soldatsläkt antogs 1809 tjänte 27 år och pensioneras 1842. Fader Falk skulle enligt traditionen ha ägnat sig så tidigt åt soldatyrket, att han varit med i kriget mot Napoleon 1813-14, men före innan han år 1822 inflyttade till socknen haft anställning i Varnhem. Han skulle vara född i Segerstad och varit soldat för Bengtsgårdsknektes 341 var duktig och blev furir och sergeant. Finns anledning till försiktighet i tolkning av resultatet då dubbelgångare finns och uppgifter divergerar.

Han gifter sig med Caisa Johansdotter från Segerstad och hon ger honom Johannes, Anders och Erik Gustaf när de bor i Varnhem och sedan Carl 1823, Eva Christina, Adolf, och sist tvillingarna Adolph och Fiken födda här i Bolum. 

Lars Falk var den äldsta av traditionen omtalade soldaten. Han var först tjänstgörande för en rote i Varnhem och fick år 1820 transport därifrån. Han hade varit med i kriget 1813 - 1814, samt där utmärkt sig och befordrats till korpral. Steg sedan i graderna till furir och sergeant. Falk var utom tjänsten ägare av mindre lotter i rotehemmanen och bodde efter tjänsten å utroten Källegården i Häggum skrev Hjilmer. Lars var sold korpral furir från 1834 - 43 OlofEssbjörnsgården vari han ägde 1/16 mtl. Lär inflyttade till kommunen 1822. 

Lars Falk, som utflyttade till Forshem o sedan till Häggum, var omgift med Johanna Katharina Norling, som av ondska och ovilja övergav honom "på två år", medtagande flera saker och vävnader samt sina ärvda medel, vadan boutredningsmännen ansåg henne ha förverkat sin rätt i boet och hänsköt frågan till rättens prövning.

Carl Falk

Sonen Carl Falk f 1823 innehade faderns hemman LarsLarsgården i Häggum men löste det ej av medarvingarna utan nedsatte sig senare i det uppe vid Tovaberget varande Tollestorp, som in i senare tid innehas av avkomlingar. Carl Falk gifte sig med Hanna Pettersdotter dotter till den s.k. Blacken Skam eller "Ellarn" i Häggum.

Hustruns före äktenskapet dotter Bolla Sofia Svensdotter f1846 gifte sig med soldaten "Stoms Husar" August Blomqvist f1851 i Bolum Stommen, som å auktionen efter hennes morfader råkade köpa en bland kvarlåtenskapen varande prästkappa, som denne på något oförklarligt sätt blivit ägare till. Denna prästkappa förvarades sedan i Blomqvists hem intill dess dennes andra hustru en dag fick tag i den och gav den till en bror, som var skollärare i Gestad (Dalsland) och hade en till präst studerande son, i tanke att den skulle komma till användning. När det kom till kritan ville emellertid ej denne son ha kappan, som därför fick ligga där till ingen nytta tills denna så småningom föll i händerna på dottern Lena, som väl var förlovad med en officer men efter fästmannens förtidiga död i alla fall fick användning för densamma, i det att denna sedan blev gift med en andans man, kyrkoherden i Hutlösa församling, där den nu lär finnas.

Johannes Falk

f 1816 i Varnhem. Falks ställe skulle innan det uppfördes å sin plats ha ståt å Korsbacken men någon upplysning om var hae ej lämnats. Detsamma finnes dock omnämnt i laga skiftets husvärderingsinstrument med Johannes Falk som ägare. Johannes köper av Lars Larsson och Stina Larsdotter i Jon Persgården i Böljan sin 3 har bruten mark för en summa stor 180 Riksdaler. 1865 med tillträde genast. Johannes hade i sitt äktenskap med Kajsa Johansdotter f 1824 i Varnhem sex barn, vilka alla utom enda sonen Lars Johan, som blev soldat för Afzegården i Broddetorp, flyttade från trakten eller utvandrade, ena dottern Maja Stina till Tyskland, där hon blev gift med en herre med det lysande namnet J. H. von Burgen, med titel arbetskarl. Paret flyttar senare till Amerika.

Molitor

Här föreligger sedan en uppgift om att hustrun skulle sambott med Anders Gustaf Molitor. De hade skrivit ett inbördes testamente med följande lydelse:  Som undertecknade i flere åt bott tillsammans och skött och vårdat om boet gemensamt o tillfört och förbättrat detsamma mest genom mig A G Molitor, men som vi nu äro komne till hög ålder, vilja vi härmed medan vi äro vid sunt förnuft hafva förordnat att vem utaf oss som den andre öfverlefver eger att sitta i orubbat bo till såväl fast som lös egendom och eger närmaste arvingar ej göra något intrång eller anspråk på arf förr än efter bådas vår död då detsamma fördelas på de lagliga arvingarne. Detta hava vi efter noga öfvervägande och af fri vilja låtit upprätta som skedde i Falkatorp Bolumstorp juli 1906.

Förut mjölnare i Korsgårds - o andra kvarnar i orten och sedan företrädarens efterträdare i torpet. Han skulle vara född i Flo 1824. Även Molitor hade förut varit gift men blivit änkeman och hade från detta gifte en son. Makarna bodde tills vid hustruns död i stugan, varefter mannen omhändertogs av kommunen.

Falkesa, som levde till efter 1890, gick omkring o sålde förkläden, huvuddukar och annan småväft. // Hulda.

Molitors Gubben

Molitor hade varit mjölnare i Korsgårdskvarnen i yngre dagar. En son Alfred arrenderade Lindströms därefter Alms där de bodde till omkring 1915, då de flyttade till Sätuna. Gamle Molitor sammanbodde med en gumma som vävde. Hon vävde allt i gamla vackra mönster och färger. Sedan tog hon en korg på armen och gick ut och sålde i bygden. Vissa tider band hon sopkvastar, viskor och tvagor av kråkris, som hon sålde. De båda gamlingarna voro antagligen änkfolk båda.

Falkatorpet köps av Bjärsgårdens Sven August Pettersson och Augusta 1912.

Ej långt från Johannes ställe skall här finnas en offerkälla Jungfrukällan kallad. Här fann drängen i Bjärsgården en hel mängd av mynt. Enligt Arevid Brodd Två Jöppingar mä pänga. Även skall Sanfrid Grönqvist ha senare hittat två blankslitna kopparmynt.