Marianne Spolen gjorde denna batikbild till Hornborgasjöns ära      MD:s tillstånd-2017    

Start ] Uppåt ] Halverad sjö 1983 ] Skaraborgsnatur 87 ] Swanbergs testamente ] 1980 Sista sänkningen ] Trätornas Träsk ] [ MD:s tillstånd ] Vitboken om Hornborgasjön ] Hornborgasjön 100 år ]
[ Innehåll ]

Sidan sammanfattar Miljödomstolens agerade under 1990 talet. Och vi finner.

MD svar till Regeringen 1990-04-10

Hornborgasjöns restaurering II (mål VA 75/88)

SNV (Naturvårdsverket) ansökte i feb 1981i överensstämmelse med målet VA 10/81 Hornborgasjöns restarering I. Enligt detta förslag skulle restaureringen ske genom höjning av sjöns vattenstånd till 120,40 medelvattenstånd och något lägre under vegetationsperioden. I skadeförebyggande syfte skulle vallar anläggas på sju platser om 25 km. Efter VD med eget yttrande hänskjutit tillåtligheten till Regeringens prövning, som 1982-09-16fann förslaget tillåtligt och medgav tillstånd till den begärda restaureringen. VD har därefter inte lämnat något tillstånd utan förklarat ärendet vilande.

 SNV återkommer dec 1988 återkommer med ansökan om ett nytt förslag Hornborgasjöns restaurering II. Det nya förslaget innebär en höjning till 119,88 men nu utan skadeförebyggande invallningar. Regeringen har tidigare maj 1986 förbehållit sig med stöd av VL (Vattenlagen 1983:291) prövning av detta förslag.

Med stöd av VL överlämnar VD med eget yttrande tillåtlighetsfrågan till Regeringen.

Bland VD:s bedömningar framkommer att potatisodlingen vid Härlingstorp och Tranum kommer att drabbas hårdast.
Området Tranum - Kärrtorp - Bjellum utgöres av mo - lättlera med hög halt av mullhalt där partiella skador kan förutses.
VD ansåg dock att området i nordost bör tillåtas att utvecklas på ett ur våtmarkssynpunkt lämpligt sätt och området kan komma att betyda mycket för framtida naturvärden.

Vid Bredegården och Sätunamaden kommer större arealer att påverkas. En partiell invallning av Sätuna kanalen bedömdes skydda 50 talet ha åkermark, men en invallning bedömdes strida mot restaureringens syfte.
St Bjurums marker kommer till 1/3 av arealen att skadas med att kostnaderna för vallar inte står i rimlig proportion till kostnaden.
På Dagsnäs kommer 1/4 av arealen att beröras på den dominerande jordarten torv.

VD anser att företaget bör vara tillåtligt blott

  • att VD måtte kunna utskriva skadeförebyggande åtgärder om åtgärden inte otillbörligen motverkar företaget och kostnaderna inte är oskäliga.
  • att VD må utforma vattenhushållningsbestämmelser

MD svar till Regeringen 1990-03-04

Hornborgasjöns Restaurering II VA 75/88

Deldomar

Sjön är 25 km2. SNV har ansökt om att få restaurera sjön medelst vattenståndshöjning till 119,88, vegetationsröjning och bottenbehandling. VD har yttrat sig om tillåtligheten enligt ovan. Regeringen förutsatte för sitt beslut att strandängarna inte torrlägges helt utan, och att skadeförebyggande synpunkter bör vara så få som möjligt. Ersättningsmark (om 250 ha åker hade lantbruksnämnden förvärvat) skall erbjudas till spec. drabbade företag.

I denna deldom bl.a. skadeförebyggande åtgärder som berör

  • reglerdammen vid utskovet Flian
    • Utskovet se vidare senare dom
    • Jorddammen utföres av morän med en längd av 3,1 km med en krönhöjd av 121,5 m. Erosionsskydd mot sjösidan lagd på geotextil
  • ny inloppskanal grävs en km ut i sjön, och utloppskanal förenar kanalen med Flian.
  • igenlägga befintligt utlopp som ersättes med genom nämnda kanal.
  • upplägga överskottsmassor
  • utlägga fångdammar
  • utföra avverkning och röjning inom vissa delar upp till en höjd av 120,05
  • utlägga en länsa över Flian 50 m ovan Trestena bro
  • sökande har ansökt om en arbetstid om tio år samt
  • begärt verkställighetstillstånd.

Villkor: att sökande noggrant ställer sig till efterrättelse de bestämmelser som meddelas i denna deldom ävensom de bestämmelser som framdeles under målets fortsatta behandling kan komma att meddelas av VD.

Kontroll: Pegel vid utskovet och Fågeludden (Sketreck). Kontrollprogram för grumlighet och vattenkvalitet.
Vattenkvaliteten vid Slafsan och utskovet analyseras 6 ggr per år. Tillflöden i övrigt analyseras 4 ggr per år.

Skada och intrång enligt ersättningsförslag.

  • Värderingsprinciper finns i aktsida 1166 ff har jag ej tillgång till ännu
  • fastighetsvis ses i aktsidan 1182 ff  och 1924 ff.
  • Erbjudna ersättningar redovisas 1915 ff.

Fixpunkten en järndubb i södra delen av en bergsklack belägen ca 920 m sydväst om det planerade betongutskottet, 500 m öster om vägkrök, 10,8 m norr om vägmitt och 25 m nordnordväst om betongbrunn på fastigheten Trestena 11:5. Fixen har höjden +122,00 i rikets höjdsystem RH00.aktsid 1732.

Ersättningslängd

Vd förpliktar sökanden att till vederbörande rättsägare utge ersättning för skada och intrång av företaget i enlighet med i bilaga 1 till denna deldom.

Uppskjutna frågor

inverkan på fiskefrågorna.

MD deldom 1991-03-04

SNV ansökan om Reglering av Hornborgasjön II

Invallningarna bör göras så få som möjligt var Regeringens direktiv. Domen ger tillstånd till anläggningsarbeten och vissa skadeförebyggande åtgärder. MD utgår från att sökanden i enlighet med utfästelse sköter länsan vid Trestena med stor omsorg.

Domstolen lämnar sökande tillstånd till föreslagna åtgärder.

MD deldom 1991-06-24

SNV ansökan om Reglering av Hornborgasjön II

Tillstånd till ansökta kvarstående arbeten och därmed sammanhängande ersättningar. Utplaning av vallar och anläggning av häckningsöar. Igenläggning av kanaler.

Vassröjning och bottenbehandling. (man hade förhoppningen att detta skulle komma att sänka bottnen)
Bränning sker vid augusti och september och organiskt material lyfts ur sjön.
Bottenbehandling en jordfräsliknande behandling förordas, så att rotsystemet delas  i små bitar av decimeter långa delar, vilket är nödvändigt för att bladvassen dödas. Bearbetningen sker då då vattenståndet är som lägst under augusti till isläggningen. Materialet ligger sedan kvar på bottnen till efterkommande vinter - vår, Förhoppningen var att isen sedan skulle lyfta materialet och transportera det till stränderna.
Slåtter framförallt i norra delen av sjön företrädesvis från is.

Byggtiden kommer att medföra grumling, av svårförutsedd grad, men bedöms ej störa Flian. I skadeförebyggande syfte proppas kanalsluten för att minska störningen till Flian.

MD 1992-04-08
Mål VA 75/88

Regeringen fick ju tillåtlighetsfrågan 1990-04-10 varpå Regeringen förklarade att Hornborga II fick komma till stånd. Strandängarna får inte torrläggas helt. så få invallningar som möjligt.

6.13 Inverkan på Vattenkraften i Flian

(Vi ger Flian lite större utrymme här då Flian inte förekommer så ofta här på sidan)

6.13.1 Sökandens talan
Sökanden har anfört.
 

I Flian finns 23 st strömfall. Av dessa har idag ca 13 st möjlighet till kraftproduktion, övriga är helt eller delvis utrivna/raserade.

Enligt 1933 års vattendom får ej mer än 20 m3/s framsläppas vid sjöns utlopp. Trots denna begränsning har det tillåtna flödet överskridits ett flertal gånger under senaste årtiondena, bland annat observerades 26,25 m3/s år 1966. Efter restaureringen har det högsta flödet beräknats till 24,2 m3/s. Varaktigheten av höga flöden minskar efter restaureringen från 5 till ca 4 dygn.

Skadeförebyggande åtgärder mot högvattenföringar bör vidtagas vid Herrtorps kvarn, vid Banevalla och vid Stockens kvarn. Vid dessa anläggningar erforderliga åtgärder redovisas i Kraftprojektering AB:s utredning (aktsid 2784ff). Åtgärderna bör vidtas av kraftverksägarna efter ersättning från sökanden. Efter överenskommelse med kraftverksägarna skall ersättning för de skadeförebyggande åtgärderna vid Herrtorp utgå med 60 000 kronor, vid Banevalla med 68 000 kronor och vid Stockens kvarn med 45 000 kronor. Sedan beloppen erlagts förutsätter sökanden att dämningsupptagningen för den nya regleringen får påbörjas.
Vidare har överenskommelse med kraftverksägarna träffats innebärande att eventuella skador genom ökat bakvatten och ökad uppdämning på ovanförliggande marker uppskjuts och behandlas som oförutsedda skador.
Enligt sökandens bedömning uppstår inga övriga skador eller olägenheter för strömfallsägarna.

6.13.2 Erinringar
Strömfallsägarna i Flian har genom sitt ombud advokaten Nils Vasseur Stockholm, i erinringsskrift 1991-09-12 (aktsid 2782ff) påtalat att skadeverkningar och produktionsförluster uppkommer för kraftanläggningarna i Flian dels genom minskad medelvattenföring och dels genom överföring av vatten från vinterperioden till sommarperioden.
De har därvid anfört följande.

Den minskning i medelvattenföring (0,15 m3/s) som regleringen av Hornborgasjön medför påverkar värdet av fallhöjderna och utbyggd produktion i Flian. Eftersom ett eventuellt produktionsbortfall i befintliga kraftverk i Flian till följd av den förhållandevis blygsamma minskningen av medelvattenföringen endast med största svårighet låter sig beräknas har istället endast en generell beräkning gjorts av hur mycket de olika fallens råvärden påverkas, såväl utbyggda som outbyggda fall. Vid denna beräkning har använts den modell som angetts. i vattenlagsutredningens betänkande SOU 1972:14. Minskningen av medelvattenföringen i Flian med 0,15 m3/s påverkar värdet av samtliga nedströms liggande fallhöjder. Värdeminskningen har beräknats genom att åsätta flödesminskningen det värde som dess andel av medelvattenföringen har vid beräkning av råfallets värde enligt vattenkraftsutredningens modell. De aktuella fallförhållandena vid varje fall samt den beräknade värdeminskningen framgår av en sammanställning, bilaga 12 (aktsid 2805) till erinringsskriften. Det totala ersättningsbeloppet uppgår till 37 723 kronor.

Den nya regleringen av Hornborgasjön kommer vidare att förändra månadsmedelvattenföringarna på ett sätt som närmare framgår av en tabell i bilaga 11 (aktsid 2803-2804) till erinringsskriften. I tabellen jämförs månadsmedelvattenföringarna för perioden 1959-1985 med de som beräknas uppkomma efter restaureringen. Av tabellen framgår att en minskning kommer att ske med vattenföringen under vintermånaderna (nov-mars) medan sommarmånaderna får en ökning. Förändringarna kommer att påverka produktionsintäkterna vid några av kraftverken på ett negativt sätt.

Av de nu befintliga verken kommer endast Bränningeberg med utbyggnadsvattenföringen 6,0 m3/s att påverkas. En beräkning av produktionsförändringarna för Bränningeberg har gjorts där hänsyn bland annat tagits till verkets möjlighet att tillgodogöra sig de olika månadsmedelvattenföringarna samt olika pristariffer under året. Beräkningen framgår av bilaga 15 (akt-sid 2808) till erinringsskriften. Den årliga produktionsförlusten uppgår till 1 907 kronor per år för Bränningeberg. Kapitaliserat efter 4 % medför detta förluster för all framtid på 47 675 kronor.
Ytterligare två kraftverk, Halla och Staka, kan komma att drabbas av skada då de får en större utbyggnadsvattenföring. Halla kraftverk har erhållit tillstånd till en utbyggnad till 8,5 m3/s och Staka har ansökt om tillstånd till en utbyggnad på 10,0 m3/s. Några ersättningsanspråk för dessa kraftverk ställs inte nu, men ägarna vill ha möjlighet att komma tillbaka senare med ersättningsyrkande när utbyggnadens omfattning har klarlagts. Det kan anknytas till tiden för oförutsedd skada.

Sökanden har bestritt strömfallsägarnas ersättningskrav och anfört följande.

Utan att undersöka om så är förhållandet har strömfallsägarna utgått från att minskningen i medelvattenföringen medför en produktionsförlust för kraftverken i Flian. Det antas tom att hela den framledes förlorade vattenmängden för närvarande kan utnyttjas för fullgod kraftproduktion. Beräkningarna är baserade på den i detta sammanhang föga relevanta beräkningsmodell som vattenlagsutredningen i sitt betänkande SOU 1972:14 anvisat vid värdering av fallhöjd för outbyggd vattenkraft. Givetvis måste eventuella produktionsförlusters art och omfattning först analyseras, innan någon beräkningsmodell tillgrips.

Tappningsbestämmelserna har utformats i samråd med fallägarna så att hänsyn tagits till kraftintresset och då speciellt under tiden 1 oktober - 14 maj. Varaktighetsdiagram för vattenföringen under denna period visas på textplansch 33 (aktsid 120). Av detta diagram framgår att man efter restaureringen får en ökning av vattenföringarna i registret upp till ca 5,5 m3/s. Ökningen minskas i registret däröver och balanspunkten, d.v.s. den punkt där ökning och minskning tar ut varandra, ligger på ca 8,8 m3/s. Det skall tilläggas att i varaktighetsdiagrammen på plansch 32 (aktsid 119) och plansch 33 (aktsid 120) har hänsyn tagits till minskningen 0,15 m3/s i medelvattenföringen.
Slutsatsen blir att för kraftverken med en utbyggnadsvattenföring under 8,8 m3/s uppkommer ingen produktionsförlust genom restaureringen. Högsta utbyggnadsvattenföringen i nu befintliga kraftverk är 6,0 m3/s (Bränningeberg). Restaureringen kommer således inte att förorsaka produktionsförlust för något kraftverk i Flian utan snarare ge upphov till en viss vinst.

Beträffande omfördelningen av vattenföringen så gäller anspråken för Bränningeberg vid en utbyggnadsvattenföring på 6,0 m3/s. Av vad som framgår ovan så uppstår inga förluster för kraftverken med en utbyggnadsvattenföring under 8,8 m3/s, varför den yrkade ersättningen bestrids.

6.13.3 Vattendomstolens bedömning

Det är i målet konstaterat att restaureringen av Hornborgasjön medför en förändring i medelvattenföringen på så sätt att den ökade sjöytan ger upphov till en ökad avdunstning som leder till att medelvattenföringen minskar med 0,15 m3/s. Vidare sker vid sjöns utlopp en reglering av vattenföringen vilken ger upphov till en förändring i flödenas varaktighet på så sätt som redovisats på textplansch 32 och 33 i ansökan (aktsid 119f). Dessa varaktighetsdiagram visar att vid flöden under 5,5 m3/s ökar flödenas varaktighet och vid flöden över 5,5 m3/s så minskar varaktigheten. Diagrammen har inte ifrågasatts av strömfallsägarna. Enligt vattendomstolens mening går det inte att betrakta minskningen i medelvattenföring och dess eventuella inverkan för sig och förändringen i varaktighet för sig utan vid beaktande av eventuell påverkan på utbyggda och outbyggda strömfall i Flian måste bedömningen ske utifrån en helhetsbild.

Avgörande för den energiproduktion som kan ske i ett befintligt kraftverk är vattenföringens varaktighet inom det register som kraftverket kan utnyttja. För de kraftverk i Flian som idag har en utbyggnadsvattenföring som är mindre än 5,5 m3/s leder otvivelaktigt den föreslagna regleringen till att varaktigheten ökar på de flöden dessa kraftverk kan utnyttja i sina anläggningar och därmed ökar deras kraftproduktion. Minskningen av medelvattenföringen i sig ger alltså ingen negativ effekt på kraftproduktionen för dessa kraftverk och följaktligen skall någon ersättning för förlorad kraftproduktion eller minskning av fallens råvärde inte utgå för dessa kraftverk.

Idag finns det endast ett kraftverk som har en utbyggnadsvattenföring som är större än 5,5 m3/s. Det kraftverket är Bränningeberg som har en utbyggnadsvattenföring på 6,0 m3/s. För Bränningeberg gäller såsom för de kraftverk som behandlats ovan att avgörande för energiproduktionen är varaktigheten på de flöden som verket kan utnyttja. Bränningeberg förorsakas en minskning i varaktighet av flödena i registret 5,5-6,0 m3/s och en ökning i flödena under 5,5 m3/s. Bränningeberg drabbas därigenom av en produktionsminskning vid flöden över 5,5 m3/s men erhåller en produktionsökning vid flöden under 5,5 m3/s. Avgörande är också vid vilken tidpunkt som varaktighetsminskningen respektive ökningen sker, vilket i sin tur är beroende på att olika pristariffer tillämpas vid olika tidpunkter på året. En exakt beräkningen av energiproduktionen och intäktsutfallet medför ett omfattande arbete och torde inte vara meningsfullt i förevarande fall. Enbart genom att studera varak¬tighetsdiagrammen, plansch 32 och 33 (aktsid 119f), kan konstateras att det produktionsbortfall som sker över 5,5 m3/5 torde vara kompenserat redan vid varaktighetssänkningen i flöden 4,0 m3/s och större. Det är vidare rimligt att anta att Bränningeberg kan för kraftproduktion även utnyttja de lägre flödena och därmed tillgodogöra sig ett visst produktionstillskott utöver förhållandena idag. Detta produktionstillskott torde kompensera även för det fall att produktionsbortfallet över 5,5 m3/ s skulle ske enbart under högbelastningstid och produktionstillskottet under ur intäktssynpunkt sämre tidpunkter. Någon ersättning för förlorad kraftproduktion eller försämring av fallets råvärde bör således inte utgå för detta kraftverk.

Beträffande de kraftverk som har erhållit eller sökt tillstånd till utbyggnad med utbyggnadsvattenföring mellan 8-10 m3/s så kan inte bortses från att förutsättningarna för dessa kraftverk kan komma att påverkas av regleringen. Denna fråga bör dock tas upp till behandling först i ett senare skede då en eventuell utbyggnad verkställts och genom anmälan inom den tid som stadgas för oförutsedd skada.

Beträffande de outbyggda fallen i Flian kan sägas att det marknadsvärde de enskilda fallen representerar baseras på möjligheten att producera elkraft i respektive fall. För att någon minskning av fallens värde skall ha uppstått skall således möjligheten att producera elkraft ha försämrats. I Flian medför restaureringen av Hornborgasjön som tidigare nämnts att medelvattenföringen minskar och att varaktigheten på flödena förändras på det sätt att flöden över 5,5 m3/s får lägre varaktighet och flöden under 5,5 m3/s får högre varaktighet. Enligt sökanden ligger en brytpunkt vid 8,8 m3/s där dessa förändringar i varaktighet har tagit ut varandra. Som tidigare nämnts beträffande de befintliga kraftverken är den föreslagna regleringen otvivelaktigt till nytta för de kraftverk som har en lägre utbyggnadsvattenföring än 5,5 m3/s. För kraftverk med en utbyggnadsvattenföring större än 5,5 m3/s är bilden mer komplicerad. Dessa kraftverk kan till viss del dra nytta av varaktighetsökningen av flöden under 5,5 m3/s men drabbas av varaktighetsminskningen av flöden däröver. Hur stor den totala påverkan för dessa kraftverk blir är således helt beroende av hur stor utbyggnadsvattenföringen är och hur stora möjligheter de har att utnyttja de lägre flödena. Samma resonemang kan tillämpas på de outbyggda fallen. Deras möjligheter att producera elkraft påverkas direkt av valet av utbyggnadsvattenföring och kan således inte bedömas i förväg. Det går inte att bortse från att de outbyggda fallen vid en eventuell utbyggnad har nytta av den varaktighetssänkning som sker av lägre flöden likväl som de kan ha viss skada av att de högre flödenas varaktighet minskar. Vattendomsstolens bedömning blir därför att de outbyggda fallens möjlighet att producera elkraft i vart fall inte kan sägas ha försämrats och därmed skall ingen ersättning utgå för minskade fallvärden.

Vattendomstolens finner således att någon ersättning för förlorad kraftproduktion eller för försämring av fallens råvärden på grund av minskad medelvattenföring eller omfördelning av vattenföringen inte skall utgå vare sig det gäller utbyggda eller outbyggda strömfall. En eventuell förändring av vattenhushållningsbestämmelserna efter prövotidens utgång torde enligt vattendomstolens bedömning inte heller påverka skadebilden vid de utbyggda eller outbyggda strömfallen i sådan utsträckning att detta skulle leda till någon annan bedömning i ovanstående frågor.
Ersättningar för skadeförebyggande åtgärder bör utgå i enlighet med vad parterna träffat överenskommelse om.
Såsom parterna enats om bör eventuell inverkan genom bakvatten och genom ökad uppdämning vid anläggningarna behandlas som oförutsedd skada.

 
 
 

 

Start ] Uppåt ]
redigerad juli 2017.