Bygdebrev från Bolum
FT nr 77 1927-09-28 Johan Törnbergsson
Folkmängden 701 personer. Före 1821 hade socknen egen kyrka. Kyrkoherden G Bratts försorg (begravd i Broddetorp) drev med stor fasthet igenom sammanslagningen. Det sägs att stormen drev av tornet i den kyrka som han predikade i. Han såg det som försynen som var honom bevågen i hans strävan. Bratt dog 1830. I övrigt en hyllning till bygden framför allt de gamla i bergssluttningen och Bergsjön. En dåtida turist skrift, väl värd att kopieras.
Härifrån
Bolums socken är belägen i södra delen av Valle härad och är till ytinnehållet rätt vidsträckt. Åt nordvästgränsas socknen till Hornborgasjön och mot öster och sydost bilda Billingen och Brunnhemsberget gräns. Övriga gränser äro ej naturliga. Folkmängden är 701 personer.
I kyrkligt hänseende hör socknen till Broddetorps pastorat. Före 1821 hade socknen egen kyrka, som var belägen där nuvarande småskolan ligger. Genom Broddetorps kyrkoherdens, teologie doktor G Bratt, som ligger begraven å Broddetorps kyrkogård, åtgörande
blev år 1821 Bolums, Broddetorps, Hornborga och Sätuna kyrkor sammanbyggda till en – den nuvarande kyrkan i Broddetorp. Bratt var en man, som visste vad han ville och som med stor fasthet genomdrev sina idéer. Sägnen förmäler att den gode kyrkoherden en stormig söndag predikade i en av sockenkyrkorna och stormen blev därvid så svår att tornet till den kyrka, där Bratt befann sig blåste av
(vilket i så fall skulle vara Hornborga). Bratt skulle därvid dragit på smilbandet; var också inte själva försynen honom bevågen i hans strävan att få ned småkyrkorna och sammanbyggda dem till en!
Hade Bratt levat i våra dagar, hade han nog dragit det kortaste strået. Bratt ville nog annars församlingens bästa, småkyrkorna som hade åtskilliga hundra år på sig, började förfalla och Bratt räknade möjligen ut att det bleve lika billigt att bygga en ny kyrka, som att reparera och under hålla de gamla. Men att till exempel Bolum miste sin kyrka är från yttre synpunkt en oersättlig förlust för socknen.
Broddetorps kyrka, gemensam för ovanstående socknar är belägen inom Bolum och byggdes som nämnt 1821 i Karl XIV Johans fjärde regeringsår. Kyrkan är nyligen restaurerad och har även fått nytt förstklassiga orgelverk. En dyrgrip har kyrkan i sin utomordentligt vackra ljuskrona av slipat las, vilken hänger i koret; en torde vara en av de ståtligaste ljuskronor någon kyrka i vårt land äger. Kyrkogården är välskött och flera minnesvårdar äro resta, bland annat över nyssnämnde dr Bratt, som dog 1830. Söder om kyrkan är byggt ett synnerligen vackert församlings hus, som tillkommit genom frivilliga medel.
Socknens båda skolor är belägna utmed stora landsvägen Bjellum – Bolum. Enligt kyrkostämmobeslutskola den inom närmaste tiden ombyggas och renoveras i anslutning till heltidsläsningens införande. Folkskolan är omgiven av en trädgård. I socknen finnes därjämte ett missionshus, byggt 1922.
Jordbruket står på ganska hög nivå, flera gårdar äro nybyggda och elektrifierade. Jordens beskaffenhet är rätt god, svart mylla på sand eller lerbotten. Genom sänkningen av Hornborgasjön har en del mark vunnits åt jordbruket, men det dröjer givetvis innan denna jord blir fullgott skick.
I den del av socknen, som ligger närmast Billingsberget, är jordmånen sämre och marken stenbunden. För ett 50-tal år sedan var jorden här mera uppodlad än vad den för närvarande är. Det var fattigt folk som fick bliva vid en jordbit i en utmark, tillhörande någon bondgård i trakten, och som här byggde sitt hem och odlade jorden. Ett väldigt arbete utfördes här, som till stor del sjunkit i glömska eller blivit utan bestående nytta, beroende på att marken lagt igen sedan de gamla dött och stugorna kommit bort. Vandrar man häråt, finner man över allt stenrösen och långa stengärdesgårdar, halvt försvunna bland ormbunkar och mossa, vilka ligga där och tala sitt tysta språk om de gamlas odlarbragder och jordkärlek. Mödan var ofta omåttligt tung, men tegen var mager och säden blev ibland ej mer än kvarterslång. Men det var i alla fall det egna hemmet man strävade för och för att kunna ge sig och barnen en nödtorftig bärgning. Barnen växte upp och de flesta lämnade gamla Sverige för att borta i Amerika söka en
säkrare livsutkomst än den som hembygden bjöd. Skulle dessa rader träffa någon landsman därute, som växte upp på denna plats, så – en hjärtlig hälsning från födelsebygden !
För att i någon mån rädda en spillra av denna gamla backstugukultur har några intresserade personer i socknen sedan en tid tillbaka arbetat på att få till stånd ett hembygdsmuseum i trakten. Bolums
kommun har också välvilligt ställt till förfogande änkan Anna Svenssons stuga belägen i närheten av Bergsjö. Den drivande kraften i detta arbete har varit Hilmer Johansson, Uddagården. Stugan är nu färdig och ger en god bild av byggnadssättet och inredningen i de så kallade backstugorna.
Vid Bergsjö finns ett par vattenkvarnar, som innan elektriciteten kom till användning inom kvarndriften, besöktes av kunder ända uti från slättbygden och Falan. Det var torka och ont om vatten på andra håll, men Bergsjön tröt ej gärna vattnet och kvarnarna kunde hållas igång. De fingo ibland gå natt och
dag för att hinna med allt.
Trakten kring Bergsjö bjuder på synnerligen vacker utsikt över den kringliggande bygden; i synnerhet är utsikten från det rätt branta Haraberget, bekant för sina ättestupor, tjusande. Sommarvillor har också börjat byggas här. Önskvärt vore dock att den väg, som från Svensbokärra löper åt sjön till, blev satt i fullgott skick. Det är ett arbete för frivilliga armar.
Nu har vi talat om lite av varje, men vi kanske också borde nämna, att det inom socknen ej bedrivs någon fabriksrörelse; däremot finns det ett par kalkbruk, som sysselsätta något tiotal kalkarbetare. Om vintrarna ligger dock arbetet delvis nere. Det ena av kalkbruken har byggt små näpna arbetarbostäder alldeles invid foten av det här rätt branta Billingberget.
Tre mejerier och tre handelsbodar, varav den ena är nybyggd finns inom socknen.
I politiskt avseende torde befolkningen vara uppdelad på de flesta politiska partier. Bondeförbundet och socialdemokraterna samla möjligen de flesta rösterna.
Ett stort antal intressanta fornminnen finns inom socknen, av vilka runstenen vid Korsgården torde vara den märkligaste. Även Peggastenarna på Östergärdet äro från kulturhistorisk synpunkt märkvärdiga. Flera gånggrifter och rösen finnas.
Har den ärade läsaren någon gång varit hitåt. Vår socken ståtar inte med någon storslagen natur eller yppig vegetation, men nog finns det åtskilligt vackert. Kommer man från Häggum, får
man genom den vackra Korstorpsdalen; detta bergspass – mellan ”Folka- och Brunnhemsbergen – har sin egen natur – en blandning av norrländsk kärvhet och sydländsk färg. Och i lokalpatriotisk entusiasm vore jag färdig utropa: var finns väl en vackrare plats än vid Bergsjö, – där Harberget och Flugberget, bevuxna med ung
tall - och granskog i behaglig omväxling, ligga som en krans kring den lilla Bergsjö vars böljor glänsa och glittra i solskenet.
|
