Företagshälsovård eller personalläkeri ?

En lagändring för tre år sedan anses inte tillräcklig för att omforma en populär personalläkarform till verkningsfull företagshälsovård. Parternas ansvar för miljön betonas men kunskapen saknas. Här skulle företagshälsovården kunna göra en insats. 

Debatten om företagshälsovård har fått näring i samband med att en ny översynsutredning tillsatts. Har den skärpta lagstiftning som tillkom för tre år sedan inte haft avsedd verkan? Varför måste en ny tjänstemannautredning, ledd av arbetsmarknadsdepartementet, tillsättas så snart? Behövs andra mede! för att omforma verksamheten från personalläkeri till meningsfull företagshälsovård ?

Ett av de klagomål som arbetarskyddsstyrelsens representant i utredningen framför [Läkartidningen 47/88] är den dominans läkarna har inom företagshälsovården. Dessa sägs utgöra ett hinder för utveckling av företagshälsovården enligt de intentioner som den reviderade lagstiftningen på arbetsmiljöområdet vill ge uttryck för.
Tyvärr ligger det något i denna kritik. Orsakerna är delvis historiska, men är också uttryck för de svårigheter företagshälsovården står inför.

Ensidig stimulans

En lag om ersättning till företagshälsovården är drygt 35 år gammal och har ensidigt stimulerat den medicinska delen. Verksläkaren blev företagsläkare och hans närvaro och sjukvårdsproduktion var en förutsättning för bidrag från försäkringskassan.
Det tog nästan tio års utredande för att eliminera denna obalans. Sedan tre år krävs att alla delar inom företagshälsovården är representerade för att yrkesinspektionen skall tillstyrka statsbidrag. Men fortfarande dominerar den medicinska delen personalmässigt och kraven på en relativt hög läkartäthet konserverar den medicinska dominansen.

Socialstyrelsens roll

Socialstyrelsens (SoS) representanter i utredningar och remissinstanser har aldrig riktigt förstått vad företagshälsovård är till för: SoS har haft tillsyn över den medicinska delen, varför dess synpunkter vägt tungt, även om någon tillsyn aldrig utövats i praktiken.
Denna myndighet har också med viss oro sett hur över tusen välutbildade läkare av alla kategorier flytt en dålig arbetsmiljö till företagsläkeriet. En välbehövlig utbyggnad av primärvården har lidit svårt av denna avtappning. SoS har vid varje tillfälle hävdat kraven på en individuellt meddelad medicinsk vård (personalsjukvård), väl medveten om att primärvårdens resurser är otillräckliga för att möta dagens behov av läkarkonsultation.

Hälsokontrollerna

Begreppet den förebyggande hälsovården har anammats av medicindelen. Raskt tog man till sig de hälsokontrolljippon som 60- och 70-talens dödsrädsla gav näring åt. Blodtrycks-, blodfetts- och överviktsprogram ansågs och anses av vissa författare vara verksamheter som försvarar läkarens roll inom företagshälsovården. Det finns vissa lagstadgade kontroller av hälsokontrollkaraktär för personal som är exponerad för t.ex. kemikalier av olika slag. Det försvarar dock ej tidskrävande och resurskrävande basundersökningar och årsbundna kontroller som fortfarande utgör huvuddelen av företagshälsovårdens verksamhet. Ännu kan ingen peka på värdet av dessa populära insatser, som så starkt präglat allmänhetens bild av företagshälsovården.
En annan avart av hälsokontrollen är att vissa arbetsgivare sett läkarens möjlighet att via sjukskrivning och förtidspensionering eliminera oönskade, utslagna eller improduktiva arbetstagare. Knep som omotiverade hälsokontroller, t.ex. lungfunktionsprov på kontorspersonal, har varit lockbete för att fånga in den intet ont anande i en medicinsk intervention.

Oseriösa hälsocentraler som säljer återkommande hälsokontroller under namn av företagshälsovård kan komma att försvinna i och med att yrkesinspektionen har insyn över ersättningsbidrag.

Patientkontakten

Läkarna själva kan vara boven i dramat, menar arbetarskyddsstyrelsens representant. Detta kan bero på att läkarna med näbbar och klor försvarat sin läkarroll i företagshälsovården. Läkar – patient - relationen har varit ett starkt argument för att nå insyn i arbetsmiljön.

Dessvärre kan detta argument vara riktigt, då andra vägar till direktionsrum, planeringsavdelningar eller fackexpeditioner varit stängda. Personalsjukvården kan vara en flykt för att slippa pröva andra vägar till påverkan av parterna i arbetsmiljöarbetet.

Löneförmån 

En annan faktor som stimulerat företagsläkeriet på bekostnad av annan verksamhet är kundens krav. Det har setts som en löneförmån att ha en läkare vid arbetsplatsen.
Det kan i och för sig inte vara något fel att man föranstaltar om medicinsk vård. Denna form är ju utmärkt, den är billig för samhället, uppskattad och viktigt inte minst från kontinuitetssynpunkt. Den visar på alternativa vårdorganisationer som primärvården har all anledning att studera närmare. Samhällets stora besparingar på företagsläkeriet gör att verksamheten har många supporters bland politiker och myndigheter. Inte minst landstingsförbundet. Vissa landsting har därtill byggt upp så kallad extern företagshälsovård med huvudinriktning på företagsläkeri och hälsokontroll: Detta är en form som med rätta kritiserats. Nytt namn och nyorganisation kan eventuellt råda bot på ett drygt tioårigt namnmissbruk.

Lokalt skyddsarbete och utbildning 

Om företagen insett vad företagshälsovården egentligen var tänkt till, så hade den säkert inte tillåtits utveckla sig, som den nu gjort. Företagshälsovård åt alla ses av skeptiker som en utopi.

En förändrad syn på människan i arbetet kräver ett aktivare lokalt skyddsarbete och ökade kunskaper. Företagshälsovård kan kanske ses som en förlängd yrkesinspektion, men också en stimulator för en omfattande utbildningsverksamhet. Den flathet olika myndigheter ådagalägger gör en ambitiös lagstiftning verkningslös. Översynsutredningen är ett uttryck för att statsmakterna inte är nöjda med effekterna av lag och stimulansåtgärder.

Utredningen har sina blickar riktade på företagshälsovården i stället för att också se på parternas ansvar för verksamhet på arbetsplatserna, produktionsformerna och människorna. Det synes också rimligt att parterna reviderar sina arbetsmiljöavtal som nu synes föråldrade. »Miljö 81 » är helt otidsenlig med hänsyn till senaste lagtexterna. En aktivare facklig aktivitet på det lokala och det centrala området är också nödvändig för att denna unika arbetsmiljölagstiftning skall få den effekt som avsågs.
Att omforma företagsläkeri till företagshälsovård torde inte bli lätt. Man kan bara önska att de få företagsläkare som vill arbeta med arbetsmiljöfrågor åtminstone inte hindras i sin yrkesutövning.

Läkartidningen 1989 nr 12